I helgen ska jag åka till min far, och slappa på hans soffa, kolla på Roger Waters - In the flesh (Live DVD som jag hittade på loppis för 35:- för några veckor sedan, mitt bästa köp. Någonsin!) och bara.. ja, få vara! Hos pappa behöver jag aldrig tänka på ekonomi, på räkningar, skulder och försäkringskassan, jag behöver aldrig tänka på vilken mat jag ska laga och hur jag ska ha råd med allt utan att ta från mina sparpengar, jag behöver inte ens ta mediciner för att få sova, jag behöver inte göra något mer än att bara vara 18 år gammal och dotter, och det är semester för mig.

Han ringde mig i onsdags när jag satt på Tings och frågade om vi inte skulle gå på Atena och äta middag på fredag (idag, alltså.) och det tyckte jag lät som en jättebra idé, så det blir lyxmiddag idag och soffslapp ikväll.

Jag kanske hinner läsa lite i helgen också, och jag ska stjäla hans badkar som ser ut som en hel rymdfarkost, hah. Det är ett bubbelbadkar med massageprylar och display med knappar på, så man kan ställa in värmen på vattnet och så är det någon pump som gör att det faktiskt håller sig på den grad man valt.

Pappa är min hjälte, vi bråkar ofta för vi har alldeles för lika personligheter och samma dåliga humör.. och vi är nog lika tjuriga, båda två!

Han låter mig vara den jag är, han gillar inte att jag piercar min kropp, rakar skallen eller hänger i krokar, han tycker inte att subdermal implants låter som en bra idé, men han respekterar mig och mina val, han försöker förstå mitt syfte och om han misslyckas så rycker han på axlarna och låter det bara.. vara! Han är en fin far, min far. Sen att han är ett mongo, hah. Det hör inte hit! (Hah. Man ser vart jag fått allt ifrån va?)

Mamma påstår alltid att jag är så lik min far, hon tar varje chans hon får för att påpeka det, men jag kan inte påstå att det alltid är så negativt då jag aldrig träffat en människa med så mycket moral och principer, han är rakryggad och stolt. Visst är det svårt för mig att försöka argumentera emot honom när han är lite FÖR stolt, men hellre lite för stolt, än ingen stolthet alls. Och att han är överbeskyddande gör mig inte mindre pappas flicka, det är skönt att veta att jag alltid kan ringa till pappa om något går snett, så försöker vi lösa det på ett vettigt sätt..

Pappas flicka, var det.

Idag fick jag en glad överraskning i posten. Eller så mycket överraskning var det väl kanske inte, jag hade ju beställt det själv. Men glatt vart det iaf, studsade runt i lägenheten en sväng och fnittrade. Fint paket, fina saker. Jag är lycklig, om några dagar kan jag töja upp min läpp till 5mm, I'm on my way! Och vill ni veta det absolut bästa? Det finns absolut ingen i hela världen som har exakt likadana pluggar som mig, för dessa skönheter är gjorda för hand av Moz. <- klicka på hans namn för att kolla in hans bilddagbok

Så om ni någon gång behöver ett par skitsnygga custompluggar till öron, eller till läppen, eller nästan vad som helst, så prata med Moz, det är nog inte mycket i smyckesväg han inte kan göra. Och jag är jättenöjd med mina. Han är jätteduktig, och riktigt billig. För mina pluggar betalade jag 150:- styck, och det är inte många kronor för ett par pluggar som är handgjorda och i valfritt material tycker jag! Värt varje krona! Nu ska jag fnittra vidare medans ni får titta med avund på mina pluggar, hiho.

Så nu har jag 5mm, 6mm, 7mm och 8mm att använda mig utav. Frågan är om jag kommer stanna vid 8-10 som planen faktiskt är, eller om jag kommer fortsätta? Vad tror ni om den saken? Vad tror ni skulle passa mig bäst?

Jag tror, möjligtvis, att jag har kollat på lite för mycket Supernatural i mitt liv. På torsdag kommer nyaste avsnittet ut efter ett långt juluppbehåll, jävla Dean till att ta semester. Och nej, jag är inte sådär jättegrym på photoshop när jag bara har en touchpad och laptop att redigera med, så ni får acceptera småfel. Sen blir jag lite irriterad på att min septumring sitter snett, men det finns ingenting att göra åt saken såhär i efterhand och lite tufft blev det hur som helst, så varför sitter jag ens och förklarar, och ursäktar?



Och idag ska jag ha idrott klockan 12:30, och hade då egentligen sovmorgon men jag klev ändå upp 06:00 för att kunna tvätta en maskin innan skolan började. Åh, jag älskar att ha en tvättmaskin i mitt badrum, det är så härligt att slippa känna ångest för tvättstugan. Jag har lite negativa minnen från tvättstugorna på körfältet, så det har varit jobbigt, och dessutom har min mor alltid tagit med sig tvättstugenycklarna och den där tvättklossen till Sundsvall, vilket ligger 20 mil bort. För där, gör den mycket nytta. Right?

Men nu luktar det iaf sköljmedel i hela lägenheten, och allt är precis som det ska. Underbart!

Nu är det iofs några dagar sedan, men jag har inte hunnit ta ett kort och faktiskt satt mig ner och skriva om det. Men jag har fått mina Pink Floydgrejor nu. Jag beställde en mössa med skärm, en väckarklocka, en plånbok, två små plåtburkar att ha cigaretter i och en Syd Barrett-kalender för 2010. Men den ena burken gav jag till finaste Maria, så den finns inte på bild och kalendern var för stor för att få plats på bild, och jag visste inte riktigt hur jag skulle fota den, så ni får helt enkelt ta mig på ordet när jag säger: it's pretty, pretty indeed!

Äntligen har jag utökat min samling, med lite fler saker. Jag har sedan innan hela boxen, och så fick jag 4 shotglas av Pia när jag fyllde 18.



Jag älskar Pink Floyd, någon som misstror mig?

Linkin Park - Leave out all the rest

Igår sov jag inte en blund, lyckades få lite sömn på kvällen men det var inte många timmar. Var väldigt nervös, hade huvudvärk och hemsk tandvärk, trots att jag alltid brukar vilja sova bort smärta så gick det verkligen inte inatt, tyvärr. Så inatt satt jag bara vid datorn och jävlades med drivrutiner till min nya ritplatta (Värdelös skitsak.. note to self; Köp en wacom, för din dator hatar annat.) och så skulle jag starta om den efter att drivrutinerna var installerade, som alltid.. Och den stänger av.. startar om.. startar om.. startar om.. startar om.. och blåskärmar.

Well, FUCK YOU TOO!! Fan så less jag är på att den där burken på ett eller annat sätt ska krångla hela tiden. Först var det grafikkortet, och nu var det windows som gett upp. Tur jag har sparat det mesta på externa, men en del loggar och en del mottagna filer kommer tyvärr försvinna. Jävla skit! Så jag ska fixa det här också, så fort jag hittat igen min windowsskiva. För jag hittar fodralet, med min key i, som det alltid har varit. Men skivan är puts väck. Kul jul. Men det slutar inte här.. Någon jävlas med mig nu, som fan.

Jag bet sönder en tand i lördags, så jag fick ringa till jourtandläkaren igår morse när jag satt på bussen till skolan. Och eftersom tanden fortfarande sitter på plats och inte har ramlat isär, utan det var bara en spricka från ena sidan till den andra och gjorde lite ont så trodde jag att tandläkaren skulle be mig komma någon gång senare i veckan, då det inte kändes så akut. Och jag har lite svårt för tvära kast när det kommer till sjukvård eller tandvård, jag vill veta några timmar i förväg så jag hinner förbereda mig mentalt då jag är barnsligt rädd och nervös. Och receptionisten frågar om jag inte kan komma på en gång, så det var bara att ringa till en klasskompis och säga "Hälsa min mentor att jag kommer så fort som möjligt, ska bara till käftis en sväng.. laga en tand osvosv, herrå!" och ha andan i halsen.

Panik, panik och åter igen panik.

Byter buss i stan och kommer fram, anmäler mig i luckan och sätter mig och väntar.. Så kommer det en gubbe och ropar mitt namn, ännu mer panik. Vart fan är min unga, blonda och kvinnliga tandläkare som jag har haft senaste åren? Vem fan är det där?... Vad vill han mig? HJÄLP MIG DÅ?! Nu är jag så rädd att jag faktiskt överväger att gråta en skvätt och springa hem, och ensam var jag också.. Fan, jag ska få stesolid när det är nya tandläkare, det står i mina papper att jag hatar nya läkare och sprutor, kan jag få ta hand om en rädsla i taget tack?! Jag kommer bli av med alla, någon gång, men stressa mig fan inte!

Som sagt, rädd tjej blir uppropad, får stroke (okej, inte riktigt men fan inte långt ifrån!) och går in i det där jävla undersökningsrummet, lägger mig i stolen och han börjar peta hårt som fan i munnen på mig, sliter mina käkar fram och tillbaks och drar mig i underläppen för att kolla hur pluggen sitter. Och han är jättestressad och jättestressig, så jag blir lika uppstressad och är redan nervös, så det blir bara pannkaka av allt när jag ska försöka förklara vart det gör ont och när det brukar göra mest ont. Så säger han att min spricka i tanden beror på att jag gnisslar tänder (sovandes som vaken..) och ska få bettskena att ha under nätterna nu framöver. Hah, jag kommer känna mig som jaws och springa runt och sjunga "Life in plastic, it's fantastic!" utan att skämmas. Nejdå, men.. haha, hemskt!

Och den där plastgeggan som jag fick intryckt i munnen när vi skulle kolla mina tandavtryck, fy vad konstigt och obehagligt det var när skiten rann ner i gommen, och så fastnade labretplattan under alltihop och det rann skit runt, gjorde ont och jag kunde som inte säga något på typ tre minuter, så nu är den lite angripen igen.. fan, den som började bli bättre!!

Sen bar det av till skolan, dagen gick lånsamt. Jag träffade folk på stan och fikade efteråt.. jobbig, tung och seg måndag. Idag är det tisdag, skola igen. Bättre lycka denna gång!

Bara för att Devinia bad mig lägga upp en bild på min rygg efter min hängning så var jag faktiskt så snäll att jag tog fram stativet och tog ett kort bara för hennes skull, så kan det gå när man ber snällt och är vacker som en sommardag. (Och vem kunde ana att det var så svårt att hitta fokus på en rygg, när man står framför objektivet istället för bakom, som man är van? Men det gick faktiskt bra, trots allt.)

Jag hängde den 19/12-2009, det är alltså inte ens en hel månad sedan och såhär ser jag ut på ryggen idag.



Och om man tänker på att ärr bleks med tiden, och att det inte ens är en månad sedan, så har jag fan fått värre ärr av gamla finnar. Hah, och myggbett på benen! Och sen kan man ju fråga sig, vilka ärr är mest värda att bära upp? Myggbett är inte så mycket att stå rakryggad för, speciellt inte om man bor i norrland. Dessa ärr däremot, finner jag vackra!

Och jag kan inte riktigt bestämma mig om jag är bredaxlad som en krogvakt, eller om jag har midja. Hah, får man välja hur man ser på den saken? :D

Nu är det ju såhär, att Lukas Zpira ska komma till lilla Östersund i februari för att gästa hos WiCK3D BodyMod, och han ska hänga upp mig och nära och kära vänner i luften. Och jag tycker faktiskt att alla som finner detta förståeligt och fascinerande faktiskt ska komma och kolla! Information finns att finna HÄR.

Jag kommer göra min andra 4pt. suicide suspension. Och min första var helt amazing, trots att jag hade PMS och att min bindväv på något vis har växt fast så den sitter lite hårdare än den ska, så jag ska få en bindvävsmassage innan nästa gång, så det inte gör lika ont och förhoppningsvis har jag inte hunnit få PMS igen, men man vet ju aldrig. Jävla hormoner, haha.

Så ja, det gjorde ont att hänga. Var det värt? Absolut! Varför vill jag göra det igen? Varför inte? Att hänga med fötterna i luften och veta, att det enda som håller mig fast vid den fysiska delen av världen är 8mm metall som sitter i min hud, på ryggen. Det enda som hindrar mig från att sväva HELT fritt i luften, samtidigt som adrenalin och endorfiner pumpas ut i kroppen. Jag har aldrig varit så hög på kroppens egna funktioner, någonsin. Det är helt otroligt att kroppen anpassar sig så bra, till något som kroppen inte är gjord för. Våra, vanliga, dödliga människokroppar känner sig helt odödliga för en stund och det känns som att det inte finns någonting i hela världen som jag aldrig, någonsin, inte skulle klara av. Det sätter perspektiv på hur mycket som helst, som vanliga läkarbesök till att kliva upp på morgonen trots att det tar emot. Och samtidigt var det för mig en helt otrolig upplevelse då jag såg det som en mognadsritual, att gå från flicka till ung kvinna mentalt. Det var sjukt mycket spärrar i huvudet som släppte och jag känner mig fri som en fågel fortfarande även om jag grät som en liten demon under tiden, och det är snart en månad sedan jag hängde för första gången och det var något jag längtat efter sedan jag var 12-13 år gammal och kom i kontakt med begreppet första gången. Om jag finner det skoj, så kom och titta. Ge det en chans. Vem vet, ni kanske också vill testa efteråt? Ni har inget att förlora på att titta på!

Jag är helt övertygad om att det här är något jag alltid kommer fortsätta med, kicken jag kommer söka hela mitt liv. Jag kommer testa så många olika sätt att hänga som jag möjligt kan, även om jag börjar med två stycken 4pt suicide suspensions, mest för att det känns enklast då jag fortfarande inte är så bra på att hantera kanyler, men det kommer med tiden. Det är en vanesak, och med tanke på vad som kommer efteråt. Fucking amazing!

Min far tyckte att det här verkade intressant, så varför ska inte ni? Uttrycket "skräckblandad fascination" vill jag minnas att han använde ett par gånger efter första samtalet ang. min suspension. Och när han hjälpte mig att tvätta mina sår på julafton så verkade han väldans fascinerad över hur mycket huden pallar, så jag tror jag vet precis vart jag fått det här ifrån även om han tjurar och vägrar kolla på.

Men kom och häng med oss (phun intended, höhö!) i februari, det är lätt värt och jag lovar att även om ni "bara" kollar på så får ni en upplevelse för livet och dessutom får ni chansen att träffa en utav världens största och bästa artister! Det går inte av för hackor!

Idag har jag inventerat mina smycken lite. Kollat vad som finns och vad som ska köpas hem. 4mm hooks i horn till öronen, och en 4mm stav till tungan. Det får räcka, så länge.. Tills nästa vecka, ungefär! Och jag har beställt pluggar till läppen från Moz för ett tag sedan, så det lär också dyka upp inom kort, men jag ska ta det lite lugnt med töjningarna nu, låta allt vila och hämta sig så jag inte får massa hemska blowouts. Men jag tänkte att jag kunde inviga nya bloggen med lite bilder från min "samling"


Fiskelåda från Claes Olsson är the shizzle, speciellt med ett klistermärke från Wildcat ovanpå. Det fick jag av världens bästa syster, det passar så jävla bra på min lilla låda. Helt klart!


En liten översiktsbild på alla små fack, det ser lite tommare ut än vad det känns faktiskt. Och det fulaste är att jag inte kan använda alla smycken, iaf inte ännu. Jag har inte hål nog, och vissa saker vet jag inte ens varför jag har beställt eller varifrån jag fått.


Neonhooks som jag hade när jag var 15 och lite spiraler, hah. de två till vänster är 3mm och 4mm, som att jag någonsin kommer använda dessa sötnosar igen? (Och jag måste verkligen skaffa O-ringar snart.. PAPPA, kör mig till GP?)


Pluggar! 4, 5(kanske?) 6, 8 och 11mm tror jag. Fan, jag måste köpa mig ett skjutmått så jag inte höftar och spräcker mina öron, som jag har gjort tidigare. Hah, nej. Dålig idé Saivo! Skjutmått är nog värt att införskaffa sig, det gör ju så förbenat ont och blir så krångligt att rengöra, och hålla efter.. och få att läka!


Mina navelsmycken. Och jag kan egentligen inte använda något speciellt länge. Nedrans navel till att vara för kort, hah. Alla smycken skaver, förutom vanliga standardsmycken. Fast skölden till vänster använder jag vid speciella tillfällen iaf, bara för att den är så jävla söt! Och den i mitten är nyast, köpte den i mellandagsrean på Shamanen för typ 89:-, värt! Speciellt då de flesta smycken till naveln oftast innebär en jävla massa strass, som jag inte tycker om. Så när jag väl hittar något fint, då jävlar!


1,6mm och 3,2mm barbell till min tunga. Jag har en 2,4mm i as we speak, och jag borde faktiskt sätta i min 3,2mm-stav ganska snart, men som jag skrev där uppe så tror jag faktiskt att min kropp mår bäst utav att vänta en stund. Kanske att jag byter ut ringarna i öronen mot horn, så jag undviker frostskador. Men sen tror jag att det blir rätt lugnt tills efter min andra suicide suspension i februari.




Här har vi två av mina smycken som jag inte vet vad jag har till. 1,6mm vanliga CBR-ringar som jag hade i öronen förut, innan jag tog mina nyare.  I olika färger och material också, ftw! Hah, jag får helt enkelt ta några nya hål som jag kan använda dessa i. För det vore ju en synd att låta metall ligga och samla damm, eller hur?




HÄR har vi mina älsklingar. Mina labretstavar. 1,6mm, 2,4mm och 3mm! Det finaste i piercingväg jag vet förutom riktigt stora septumpiercingar är labretpluggar och äntligen är jag på väg med mina 4mm. Första målet är 8mm, och från det får vi se om jag går upp till 10 eller om jag stannar på 8. Beror helt på hur min läpp väljer att böja sig, och kanske om jag ska snitta upp med skalpell sen när jag ändå ska fixa mina öron. Det visar sig, plugg ska jag ha iaf!



Mina septumsmycken. Idag fyller min septum precis en månad, grattisgrattis!

Ja, det här var väl allt för mig den här gången. Antar jag!
Ska försöka hålla er uppdaterade på bild och textfronten i framtiden, jag vet att jag alltid säger så och att det aldrig blir bättre, men nu ska jag faktiskt försöka. Med ny blogg och allt.