Coil - Love's secret domain

 

 

Jag har alltid haft en väldigt bred musiksmak, har lyssnat på allt från hiphop, till metal, till psykadelisk rock, till dubstep och Oi!. Jag har nog funnit minst en bra låt i varje genre genom tiderna, men just nu är jag väldigt mycket inne på hiphop igen faktiskt.. Kollade igenom senaste inläggen nyss och kände att det var dags för lite musiktips. Och om ni klickar på låtens namn så skickas ni automatiskt till texten i ett nytt fönster.

Så här har ni Saivos top tre just nu.

En obeskrivlig jävla saknad och en dröm om ett sms som aldrig fanns i inkorgen när jag vaknade. Såklart det inte gjorde, men jag blev ändå besviken när det var tomt. Sedan vaknade jag till, kokade kaffe och satte mig vid datorn och inser, jag har absolut inget att göra som faktiskt kommer nöja mig idag.

Så det här är dagens planer:

Städa
Tvätta
Diska
Söka efter hemligheter
Vråla sånger
Lyssna på musik
Skriva packlista inför resan.

Som för övrigt snart bär av. Eller, inte riktigt så snart men i mina mått mätta är det väldigt snart. Och papi är inte ens hemma i stan när jag är nervös och tonårsstissig. Vad ska jag ta mig till? Lyssna på peppmusik? Bra idé.

Beats Antique - Roustabout (Bassnectar Remix)

Mogwai, nyfunnen musikalisk kärlek. Som en yllefilt kalla nätter, tröstande.. Ingen bryr sig, ingen kommer lyssna, men det rör mig inte just nu. Jag börjar bli van.

Vackravackra Mogwai.

---

Sju månader utan sprit, en månad sedan jag fick veta vad fågelkvitter i bröstkorgen faktiskt innebar. Och korkad som jag är trodde jag det var symptom på något helt annat.

Antar att det här är en sådan dag som borde spenderas ute i solen, med cola. Kanske är så pass bra att jag glömmer bort bitterheten över att jag borde stått på ett flak och skrikit dåliga sånger idag. Det enda jag vet är att en ny bandana måste införskaffas då jag slarvat bort den jag haft, och att jag glömt bort att sova inatt, plus att jag kommer kolla telefonen konstant efter sms om bra nyheter.

Lilla, kom ut nu så jag får sjunga Lilltåa för dig!

Som vanligt dricker jag kaffe och röker, det mesta är som det brukar. Och mitt soundtrack för dagen är Devendra Banhart - Baby.

Som jag har berättat om förut så var min läkare en riktig knöl sist jag var i kontakt med henne. Tog bort de enda medicinerna jag kan sova gott på, lämnade mig med dubbel dos av skitmediciner som förstör mig och säger i slutet av mötet "hoppas du känner att du fått all hjälp vi kan erbjuda här!" och inte ens skickade iväg en remiss till vuxenpsyk som hon skulle, att hon lämnade mig mellan stolarna utan mediciner och dessutom inte ringde upp på avtalad telefontid.

Hon ringde imorse dock, tydligen så hade hon fel nummer i datorn och om hon hade läst igenom journalen så hade hon sett anteckningarna om varför jag ständigt byter nummer, för det står där.. trust me, jag har en kopia av allt som psyket någonsin skrivit om mig, liggandes.. (Jag funderar på att köpa en gul markeringspenna och markera ut allt hon behöver veta och ge henne bunten, för hon måste lära sig!)

Men nä, nu ska jag inte klaga mer. Jag är jättelycklig, hon skriver nu ut tjugo Zopiklon i månaden. Visst, det är inte ens i närheten av det jag behöver, men det är åtminstonde tjugo mer än jag har haft senaste tiden OCH hon skickade iväg en remiss så äntligen är saker i rullning, och det känns bra.

Jag frågade hur lång tid hon trodde det kunde ta, så jag vet ungefär vad jag borde förvänta mig (Och veta hur länge jag måste klara mig på lite mediciner, veta hur länge jag måste sitta och vakta telefonen.. Hur länge jag måste vara utan svar.. Note to self; du ska gå på optimistkurs asap)
"Det kan ta upp till, och mer än tre månader."

Så tre månader, ungefär. Jag fixar det här, right?
Tre månader.. det är rätt lång tid kvar, men det är iaf på gång. Jag är ett vrak, men ett lyckligt vrak för nu har jag äntligen fått det bekräftat, det är på gång. Nu kan jag andas ut och försöka igen.

Så jag är lycklig just nu och ikväll ska pappa komma och hämta mig så ska jag dit och låna en resväska och ta det riktigt lugnt, äta middag och bara sitta i soffan och flyta ut. Jag tänkte att jag skulle dammsuga idag, så jag drar fram monstret och när jag skulle resa mig upp efter att jag satt kontakten i väggen så blev jag helt svimmfärdig. Det svartnade för ögonen en sväng. Fan, jag hatar att vara sjuk!

Ikväll återgår jag till höstmusiken från ett viktigt år.
Sådant som jag älskade och lyssnade konstant på då. Vissa låtar lyssnas på under en årstid och byts sedan ut mot andra, som passar bättre. Mycket hos mig går i perioder, smaken skiftar efter humör som skiftar efter årstid.

Ikväll, tar jag dock en liten stund för att se över det som varit, tänka lite i samma banor. Känna det jag kände då. För någonstans kommer jag alltid minnas, tiden som gjorde så ont, den hösten innan den vintern, med det nyår som för första gången avslutade en era med punkt, istället för att långsamt bara förändras in till något annat. Då jag för första gången bara kapade någonting, rakt av. Det här är två av låtarna jag bäddat in så mycket brustna förväntningar i och det är vad jag lyssnar på ikväll. Av någon anledning.

Clint Mansell - Together we will live forever

Som ni förmodligen redan har full koll på så älskar jag Pink Floyd, sanslöst jävla jättemycket.

Och inatt hittade jag två tröjor som jag inte har sett förr.. Men nu är dem båda på väg hem till mig, fick orderbekräftelsen för några timmar sedan och jag väntar spänt på min avi från posten. Jag är lycklig, fan vad fint.
Samlingen växer och växer, jag ska nog fota allt någon dag och lägga upp här, så ni får se hur patetiskt besatt jag är vid bandet. Men jag skulle aldrig våga räkna ihop summan jag lagt ut på allt.

Så länge du finns kvar i mitt liv, så länge du följer ditt hjärta, din lycka. Så länge du är min vän, så kommer jag alltid vara lycklig.

Jag är trasig. Någon har slagit mig i mellangärdet, armbågat mig i ansiktet och puttat mig ut för ett stup. Jag kan inte andas, jag kan inte sova. Något är fel och jag vet precis vad.
Finns det hopp?

Rage Against The Machine - Beautiful World

 

Jag har aldrig känt mig så ensam, aldrig så likgiltig men ändå så full i känslor. Jag är inte van, jag är liten och otrygg i världen, men inte fan är det någon som håller mig i handen för det.

Nu är det iofs några dagar sedan, men jag har inte hunnit ta ett kort och faktiskt satt mig ner och skriva om det. Men jag har fått mina Pink Floydgrejor nu. Jag beställde en mössa med skärm, en väckarklocka, en plånbok, två små plåtburkar att ha cigaretter i och en Syd Barrett-kalender för 2010. Men den ena burken gav jag till finaste Maria, så den finns inte på bild och kalendern var för stor för att få plats på bild, och jag visste inte riktigt hur jag skulle fota den, så ni får helt enkelt ta mig på ordet när jag säger: it's pretty, pretty indeed!

Äntligen har jag utökat min samling, med lite fler saker. Jag har sedan innan hela boxen, och så fick jag 4 shotglas av Pia när jag fyllde 18.



Jag älskar Pink Floyd, någon som misstror mig?