Timglas
2010-08-14 
09:14:08 
Jag vet absolut
ingenting.
Vi har fastnat
på olika sidor
av sekundvisaren
Du vet
allt.
Men du förtäljer inte
någonting alls
trots de ställda frågorna.
Vi famlar
trevar fram.
Men det kvittar
för jag har aldrig sett
stjärnor falla.
ingenting.
Vi har fastnat
på olika sidor
av sekundvisaren
Du vet
allt.
Men du förtäljer inte
någonting alls
trots de ställda frågorna.
Vi famlar
trevar fram.
Men det kvittar
för jag har aldrig sett
stjärnor falla.
Jag vill så jag kan
Med paranoida blickar som kartlägger varje liten rörelse runt om.
Registrerar varje människa och letar efter hotbilder.
Men finner bara orosmoment,
som egentligen bara är en del av en sjukligt misstänksam personlighet.
"They will scream for air, but their lungs will fill with blood"
Titta över axeln, det finns ingen fara där.
Det är rädslorna som styr hjärtats hårda slag och den häftiga andhämtningen.
Men skräcken tillåts härska, därför gör den det.
Tvinga blicken åt annat håll.
"It's mental baby, the deamons never existed."
Jag vet raring, jag vet. Det finns ingen logik i mina rädslor.
Men tänk om broarna går sönder under mina fötter.
Och vad gör jag om en beväpnad främling helt plötsligt börjar jaga mig?
Min paranoia och mani, existerar i allra högsta grad.
"But i won't let the fucking bastard control my life."
Tyngden
"För någon som aldrig gråter
är några tårar många tårar.
För någon som aldrig känt pirret förr
är upprymdheten alltet.
För någon som aldrig varit riktigt kär
är förälskelsen lika stor som rymden.
För någon som aldrig blivit lämnad efter
är ensamheten tortyr,
För någon som aldrig ångrat något
är misstaget bittert.
För mig som aldrig upplevt något av det
är det här en plåga."
är några tårar många tårar.
För någon som aldrig känt pirret förr
är upprymdheten alltet.
För någon som aldrig varit riktigt kär
är förälskelsen lika stor som rymden.
För någon som aldrig blivit lämnad efter
är ensamheten tortyr,
För någon som aldrig ångrat något
är misstaget bittert.
För mig som aldrig upplevt något av det
är det här en plåga."
Mitt hjärta i Seattle
"Jag vill fly till Seattle
Leva runt bekymrade rockstjärnor med rynkade pannor
Som dricker alldeles för mycket alkohol
Men mig gör det inget.
Jag vill vara nykter i Seattle
Enbart existera i en nedsutten soffa och lyssna på toner
Glömma bort vad som är lögner
och vaggas av sanning.
Jag vill gömma mig i Seattle
I rutiga flanellskjortor vill jag leva upp till en stereotyp.
Fotografera trasiga jeansknän.
För att vara estetisk.
Jag vill uppleva Seattle.
Vara spontan och hoppa mellan undergroundbarer.
Dofta riktigt billiga cigaretter.
och glömma Sverige.
Jag vill insupa Seattle.
Och vandra fram med långhåriga pojkar med gitarrer.
Som aldrig riktigt ler innerligt.
Men det skulle jag.
Jag vill älska i Seattle.
För vad rör det mig, om suicidal stämplas i min panna?
För att jag vill leva flyktigt.
och snabbt
I Seattle"
Leva runt bekymrade rockstjärnor med rynkade pannor
Som dricker alldeles för mycket alkohol
Men mig gör det inget.
Jag vill vara nykter i Seattle
Enbart existera i en nedsutten soffa och lyssna på toner
Glömma bort vad som är lögner
och vaggas av sanning.
Jag vill gömma mig i Seattle
I rutiga flanellskjortor vill jag leva upp till en stereotyp.
Fotografera trasiga jeansknän.
För att vara estetisk.
Jag vill uppleva Seattle.
Vara spontan och hoppa mellan undergroundbarer.
Dofta riktigt billiga cigaretter.
och glömma Sverige.
Jag vill insupa Seattle.
Och vandra fram med långhåriga pojkar med gitarrer.
Som aldrig riktigt ler innerligt.
Men det skulle jag.
Jag vill älska i Seattle.
För vad rör det mig, om suicidal stämplas i min panna?
För att jag vill leva flyktigt.
och snabbt
I Seattle"
Förlåt för förkastligt ordförråd.
Konsten att förgöra sig själv
Är att förstöra allt man byggt upp.
Eller envist försöker klara sig igenom.
Förför fel person och det ramlar isär
Framför fötterna på dig.
Till ditt förtret.
Tro mig, när jag förklarar.
För jag har faktiskt rätt.
Föraningar och förändringar.
För mycket, för länge.
För fan!
Är att förstöra allt man byggt upp.
Eller envist försöker klara sig igenom.
Förför fel person och det ramlar isär
Framför fötterna på dig.
Till ditt förtret.
Tro mig, när jag förklarar.
För jag har faktiskt rätt.
Föraningar och förändringar.
För mycket, för länge.
För fan!
Du bad mig beskriva frihet!
Något individuellt, en plats eller tanke som varje man och kvinna har undangömd.
Jag sluter mina ögon, och rymmer iväg till min.
Fåglar som kraxar och berättar vad de sett.
Trädens grenar rör sig och lövens prassel viskar om historier.
Om man bara använder öronen för att lyssna är det oljud från fåglarna och oliv från grenarna.
Använder man hjärtat för att lyssna blir det vackraste utav musik blandat med vackraste berättelserna.
Mina kalla barfotafötter blir ett med gräset när jag springer naken genom gläntan och insuper den lätta luften.
Tårna har tagit en ljusrosa färg och de är så kalla att den domnande känslan sprider sig upp mot anklarna.
Det är precis så som det ska vara i min frihet.
Daggblöta vader och det doftar friskt som efter ett långt men stilla regnfall.
Det finns ingen tyngd i luften, inget tryck för bröstkorgen, inget som spänner i huvudet.
Luften har sådan låg densitet, det är via doft och känsla man fortfarande vet att den existerar.
Vinden sveper förbi och känslan utav den omfamnar mig när jag lagt mig på rygg i höggräset.
Jag fnittrar hejdlöst åt ingenting, lyckan kittlar på insidan och friheten är total denna stund.
I mina blodådror pumpas intryck av mina tidigare lyckostunder.
Vindälvor dansar på mina ben, dansar runt och runt.
Jag blundar och känner vindstegen, vingslagen och jag ser hur de glänser i midnattssolen.
Jag låter dem dansa.
Jag ler åt tanken, åt känslan.
Jag blev ombedd att beskriva frihet.
Här är min.
Jag sluter mina ögon, och rymmer iväg till min.
Fåglar som kraxar och berättar vad de sett.
Trädens grenar rör sig och lövens prassel viskar om historier.
Om man bara använder öronen för att lyssna är det oljud från fåglarna och oliv från grenarna.
Använder man hjärtat för att lyssna blir det vackraste utav musik blandat med vackraste berättelserna.
Mina kalla barfotafötter blir ett med gräset när jag springer naken genom gläntan och insuper den lätta luften.
Tårna har tagit en ljusrosa färg och de är så kalla att den domnande känslan sprider sig upp mot anklarna.
Det är precis så som det ska vara i min frihet.
Daggblöta vader och det doftar friskt som efter ett långt men stilla regnfall.
Det finns ingen tyngd i luften, inget tryck för bröstkorgen, inget som spänner i huvudet.
Luften har sådan låg densitet, det är via doft och känsla man fortfarande vet att den existerar.
Vinden sveper förbi och känslan utav den omfamnar mig när jag lagt mig på rygg i höggräset.
Jag fnittrar hejdlöst åt ingenting, lyckan kittlar på insidan och friheten är total denna stund.
I mina blodådror pumpas intryck av mina tidigare lyckostunder.
Vindälvor dansar på mina ben, dansar runt och runt.
Jag blundar och känner vindstegen, vingslagen och jag ser hur de glänser i midnattssolen.
Jag låter dem dansa.
Jag ler åt tanken, åt känslan.
Jag blev ombedd att beskriva frihet.
Här är min.
