Jag har lessnat på trasiga koder och komplicerade system. Jag vill ha något simpelt, så jag flyttar bloggen till Wordpress. Jag skriver ut länken i ett inlägg sen när jag fått iordning en header och trixat lite.

Vad jag önskar att jag kunde skära ut känslor med sked ibland. Bara snärta iväg allt det jobbiga till någon mer passande plats. Typ sikta mot ett ingenting, ett stort svart hål så det bara försvann.

Idag har det varit sjukt kvavt i luften. Sådär riktigt kvavt att det inte känns att man andas.

Jag har inget positivt alls att skriva. Jag vill fly bort - Åka på semester.

Har jag berättat att jag älskar min fina, fina lägenhet?

Ja, jag vet att jag inte kan sluta tjata men jag trivs så mycket i MITT hem. Där JAG bor, där jag har inrett och donat precis efter min egen smak.

Jag köpte balkongmöbler för ett tag sedan, väldigt fina sådana och väldigt bekväma. Jag satt där och åt frukost imorse, en kopp kaffe och en skål fil och flingor. Sen tog jag mig en cigarett också, bara för att det passade så bra till.

Konsten att känna sig genomfalsk. Lögnaktig. Oärlig. Hemsk. Fisförnäm!

Jag är nervös och har lite ångest. Det här med folkhögskola. Insökningsblanketter. Linjer.

Close your eyes and think of England.

Jag försöker hitta min inspiration igen, jag har inte skrivit något på månader och inte heller tagit upp kameran på ett vettigt vis. Det har blivit ca 10 helkassa foton utan någon tanke bakom sedan hösten föll över staden.
Fick ett mail från Poeter.se, där det stod att dom saknar mig för att jag inte loggat in på några månader och jag måste säga att det är faktiskt ömsesidigt.

Nu kan jag inte ens hålla i en penna, i andra situationer än att skriva en inköpslista.
Min kamera samlar damm när jag har så mycket vackert runt mig som skulle göra sig så bra på bild. Jag vet det, för att jag har tänkt det förut. Men nu ser jag inte mönstret som fanns där då. It's gone, i've lost it for now.

Vad kan jag göra, för att kicka igång inspirationsflödet?

Det kanske löser sig till våren, när isen börjar spricka.

Jag önskar jag kunde fånga liv på bild igen.

Jag vet inte alls vart jag ska ta vägen, hur jag ska sitta, OM jag ska sitta. Hur ska jag stå då? Vad ska jag säga? Vad är rätt och vad är fel?

Min kropp ger mig inga svar, förutom ökad hjärtfrekvens. Dunsdunsduns, i hela bröstkorgen. Hela jag är tokvarm, och obekväm i mitt eget skinn.

Jag har läst samma mening ett tjugotal gånger, inte ens böckerna lugnar mig. Pink Floyd i bakgrunden, till det brukar jag ju kunna sitta och flyta iväg på alla vackra toner. Inatt? Nej, inte ens det fungerar.

Vad är det som gör mig så förtvivlad i själen att jag inte ens kan ta det lugnt i mitt eget hem? Jag ser inte själv vad det är som ligger och gnager i kroppen på mig.
Sist det här hände, sist det här inte gick över.. Nej, det får inte vara!

Nu ska jag gå gropar och diken i mitt golv.

Jag är på en väldigt konstigt plats just nu. Det är rörigt, men enkelt ändå.
Utan plan på vad jag ska göra i framtiden, jag vet inte längre vad jag ska utbilda mig till, jag vet inte hur jag ska lösa gymnasiebetygen, jag vet ingenting. Helt handfallen och förvirrad.

Utan plan.

Jag fick inte göra lumpen för min glutenintollerans, jag får inte plugga till behandlingsassistent för att jag har kontakt med psyket och nu har jag ingen mer plan för min framtid. Jag vet bara att jag behöver känna mig behövd, nödvändig. Inte bara som en börda för min familj, samhället och mina vänner. Jag vill också ge tillbaks, men från den här punkten vet jag inte riktigt hur jag ska göra för att det ska räcka till.

Visst, jag kan göra folk tjänster och finnas där när det behövs men jag vill göra något mer konkret. Ge råd som faktiskt förändrar, handlingar som vänder på liv. Rädda människor.

Men hur ska jag göra något för ett samhälle som inte vill ta emot min hjälp? För att jag räknas inte.
Som att mina knutna händer skulle ge mig mindre ångest.

Genom att hjälpa andra har jag alltid hjälpt mig själv, så vart vänder jag mig nu?
Vad kan jag bli, för att hjälpa andra så mycket som bara möjligt?

Jag hade glömt bort att Sundsvall kunde vara döden för själen. Eller så skyller jag på att jag slarvat med medicinen.
Medicinen.. Ja, det låter mer logiskt. Vi skyller på det.

Vad hände? När jag började åka till Sundsvall för sisådär fem år sedan så var det livat som fan, jag hade vänner överallt och vi hade sattyg för oss mest hela tiden. Nu finns här ingen, alla har flyttat, några har gått vidare till nästa liv, några sitter bakom lås och bom, vissa hör inte av sig längre eller så har jag tappat bort deras nummer. Just my luck, indeed.

Och mitt favorittak är täckt med snö, så jag kan inte ens sitta där och titta på himlen. Det är för kallt att gå till havet nu, speciellt när jag glömt min halsduk hemma.

Two weeks to go. Helgen kommer åtminstone lysas upp av gott sällskap, dumt att klaga i onödan har jag hört.
Popcorn och seriemördardokumentärer får duga tills vidare. Och jag kan ju faktiskt dricka vatten rakt ur kranen här.

Jag visste inte ens att man kunde få en övertrasseringsskuld på ett bankomatkort jag inte använt sedan sommarens slut och som det fanns hela 25 kronor på. Det kan man tydligen! Så nu är jag 300:- fattigare. Men också skuldfri!
Och imorgon är det jag som traskar ner på länsförsäkringar och stänger alla mina konton där. Över 250:- i årsavgift? Nejtack! Jag klarar mig så bra utan!

Jag ska snart ta kort åt er, på finlägenheten. För nu har jag bytt golven, och det är jättefint! Men soffan hade leveranstid, så i helgen bör jag känna mig relativt klar med allt. Då är det bara småfix som lite gardiner, mattor och såntdärnt inredningsjoks som jag inte har så stor koll på.

Men IKEA blir min vän i vår. Och jag ska nog praktisera både i Piteå och i Sundsvall här framöver. Så får jag komma bort lite från Östersunds skit.

Nej men kort och gott, det är lite kaos runt om, och jag har inte fått någon rätsida på mycket. Men jag har en ganska bra magkänsla, nu börjar jag komma igång med lite vardagliga saker också.

Länge leve jämtländskt tjur!
En sort för sig - lite finare, lite bättre. Helt enkelt!

Nu åker jag till Eijve och äter nyårsmiddag och ska sen kolla på Grevinnan och betjänten innan tolvslaget. Som jag skålar in i cola eller något annat gott.
Orka supa?

Det är lite lustigt hur ork kan dö så fort.
All energi bara försvann.

Dags för kaffe.
Kanske.

Nu sitter jag här, har varit vaken sedan sju, helt utvilad och nöjd med tekoppen i högsta hugg och kollar på Tim Burtons The Nightmare Before Christmas.
Bara för att det är julafton imorgon.

Jag älskar den här filmen, det har jag alltid gjort.
För mig är den lika mycket jul som Karl-Bertil och Kalle.

Nåväl - Dagens planer är ganska enkla. Jag ska vara sällskap på stan, och shoppa en tejprulle. För jag är klar med alla julklappar nu men det var svårare än förväntat att slå in paket utan något klister/tejp.

Förresten, vad ska ni göra i jul?
Puss