Linkin Park - Leave out all the rest

Igår sov jag inte en blund, lyckades få lite sömn på kvällen men det var inte många timmar. Var väldigt nervös, hade huvudvärk och hemsk tandvärk, trots att jag alltid brukar vilja sova bort smärta så gick det verkligen inte inatt, tyvärr. Så inatt satt jag bara vid datorn och jävlades med drivrutiner till min nya ritplatta (Värdelös skitsak.. note to self; Köp en wacom, för din dator hatar annat.) och så skulle jag starta om den efter att drivrutinerna var installerade, som alltid.. Och den stänger av.. startar om.. startar om.. startar om.. startar om.. och blåskärmar.

Well, FUCK YOU TOO!! Fan så less jag är på att den där burken på ett eller annat sätt ska krångla hela tiden. Först var det grafikkortet, och nu var det windows som gett upp. Tur jag har sparat det mesta på externa, men en del loggar och en del mottagna filer kommer tyvärr försvinna. Jävla skit! Så jag ska fixa det här också, så fort jag hittat igen min windowsskiva. För jag hittar fodralet, med min key i, som det alltid har varit. Men skivan är puts väck. Kul jul. Men det slutar inte här.. Någon jävlas med mig nu, som fan.

Jag bet sönder en tand i lördags, så jag fick ringa till jourtandläkaren igår morse när jag satt på bussen till skolan. Och eftersom tanden fortfarande sitter på plats och inte har ramlat isär, utan det var bara en spricka från ena sidan till den andra och gjorde lite ont så trodde jag att tandläkaren skulle be mig komma någon gång senare i veckan, då det inte kändes så akut. Och jag har lite svårt för tvära kast när det kommer till sjukvård eller tandvård, jag vill veta några timmar i förväg så jag hinner förbereda mig mentalt då jag är barnsligt rädd och nervös. Och receptionisten frågar om jag inte kan komma på en gång, så det var bara att ringa till en klasskompis och säga "Hälsa min mentor att jag kommer så fort som möjligt, ska bara till käftis en sväng.. laga en tand osvosv, herrå!" och ha andan i halsen.

Panik, panik och åter igen panik.

Byter buss i stan och kommer fram, anmäler mig i luckan och sätter mig och väntar.. Så kommer det en gubbe och ropar mitt namn, ännu mer panik. Vart fan är min unga, blonda och kvinnliga tandläkare som jag har haft senaste åren? Vem fan är det där?... Vad vill han mig? HJÄLP MIG DÅ?! Nu är jag så rädd att jag faktiskt överväger att gråta en skvätt och springa hem, och ensam var jag också.. Fan, jag ska få stesolid när det är nya tandläkare, det står i mina papper att jag hatar nya läkare och sprutor, kan jag få ta hand om en rädsla i taget tack?! Jag kommer bli av med alla, någon gång, men stressa mig fan inte!

Som sagt, rädd tjej blir uppropad, får stroke (okej, inte riktigt men fan inte långt ifrån!) och går in i det där jävla undersökningsrummet, lägger mig i stolen och han börjar peta hårt som fan i munnen på mig, sliter mina käkar fram och tillbaks och drar mig i underläppen för att kolla hur pluggen sitter. Och han är jättestressad och jättestressig, så jag blir lika uppstressad och är redan nervös, så det blir bara pannkaka av allt när jag ska försöka förklara vart det gör ont och när det brukar göra mest ont. Så säger han att min spricka i tanden beror på att jag gnisslar tänder (sovandes som vaken..) och ska få bettskena att ha under nätterna nu framöver. Hah, jag kommer känna mig som jaws och springa runt och sjunga "Life in plastic, it's fantastic!" utan att skämmas. Nejdå, men.. haha, hemskt!

Och den där plastgeggan som jag fick intryckt i munnen när vi skulle kolla mina tandavtryck, fy vad konstigt och obehagligt det var när skiten rann ner i gommen, och så fastnade labretplattan under alltihop och det rann skit runt, gjorde ont och jag kunde som inte säga något på typ tre minuter, så nu är den lite angripen igen.. fan, den som började bli bättre!!

Sen bar det av till skolan, dagen gick lånsamt. Jag träffade folk på stan och fikade efteråt.. jobbig, tung och seg måndag. Idag är det tisdag, skola igen. Bättre lycka denna gång!