Aldrig trodde jag att det skulle göra fysiskt ont att vara handlingsförlamad och hjälplös. Jag skyller på tröttheten. Och kanske bristen på koffein.

Så en snabb fråga, har känslor någonsin gjort någon nytta? Egentligen, det känns som att det bara ställer till med mer oreda än vad jag är van. Och hur återgår man till det hårda, bittra men ack så simpla?

Where to go from here? Jag har slut på cigg snart också, och jag orkar nog inte gå på coop..
Must sleep, must do this, must do that.. Jävla måsten, jävla krav, jävla skitliv.
Jävla allt.

Far åt helvete, med allt. Just nu, helst igår.

Det känns som att jag slösat bort massa energi genom att styra upp saker, när det var så enkelt att kravla på botten i min ensamhet. Ju högre jag klättrar, desto hårdare måste jag ju falla.. Right?

Börja gymma imorgon. Bra idé!
Gå och handla mat innan jag drar iväg, en ännu bättre idé. Ett tomt kylskåp som ropar "Fyll mig" från köket gör mig deprimerad. Finns mjölk till kaffet och en ost, det kan jag inte leva på länge!

Men gymmet som sagt. Måste minst få upp lite muskler runt leder och kondition innan jag kan börja med den efterlängtade thaiboxningen. (Äntligen äntligen.. Jag får nu, för jag har varit duktig tjej och får dessutom bestämma själv nu!) så jag inte blir helt sönderslagen och dör av ledsmärtor och håll. En liten chans vill jag iaf ha. Lustigt hur man orkar slåss och springa när adrenalinet och ilskan pumpar i kroppen, men inte annars.

Vad mer? Hmm.. Mina riddare is back in town, och jag tänker kidnappa Ronny ut på stråket framöver.
Ja, ni ser rätt. Jag ska supa med mina vänner, och med min bror. Efter snart nio månader nyktert kan jag faktiskt gå ut en gång, tycker jag.

Nä, jag ska fan sluta svamla. Är ingen bra natt inatt, så jag förstår inte varför jag ens envisas.. Som med så mycket annat just nu.

"Om man avbryter behandlingen plötsligt efter långtidsbehandling kan så kallade utsättningssymptom förekomma. Exempel på sådana symptom kan vara huvudvärk, muskelsmärtor, extrem ångest, spänning, rastlöshet, förvirring och irritabilitet."

Lucky me!

För många år på mediciner. För många år med en cigg i handen eller mungipan.
Börjar med att lägga kemikalierna på hyllan, sen tar vi nikotinet.

Trappa ut? Fuck no! Cold turkey ska det vara! (Säger jag nu ja..)

Ganska jävla rädd, har ju inte en susning om hur fan ett liv utan piller är.
Mina vita små vänner. Undra om min personlighet kommer förändras mycket?

Oh well, det här är saker som kommer visa sig.
Jag ska bunkra upp med kaffe, te och cigg (En sak i taget!) plus en massa annat nödvändigt och spela bort abstinensen och utsättningssymptomen.

Hur som, närma er på egen risk tills det här har gått över. Jag varnar redan nu, så skyll inte på mig om jag råkar halshugga den som kommer för nära med fel ordval.

Puss

Har det så sjukt bra i Linköping att ni anar inte. Det är tryggt, det är roligt och jag omringas av vackermänniskor hur jag än vrider och vänder på mig. Inte ens snorungarna med mopeder retar mig här, inte ens spännbögarna med anabolafluffiga muskler får mig att bli uppretad. Bara lugn och ro.
Det enda vore värmen, men så vitt jag hört är den överallt och retas just nu. Men med balkongdörr och fönster öppet känns det inte som att jag kommer avlida så fruktansvärt mycket. Jag trivs, ojoj!
Har snart varit här i en vecka och det betyder att jag tillbringat hälften av min inplanerade tid här redan och det suger ju lite, men jag tänker fan ta vara på tiden ska ni veta.

Jag smider planer och ringer samtal för att ordna vissa hemliga saker, och det är lite tärt att det tar sådan tid att lösa vissa uppgifter men samtidigt så har allting sin anledning, och allt har sin tid. Och bevisligen, allt tar sin tid. Så det gäller att inte ha allt för brått misstänker jag. Men nu under min efterlängtade semester från fittstaden Östersund är det här det sista jag egentligen vill tänka på, men det är ett ont måste. Vissa saker kommer man inte ifrån fast man vill.

Snart en månad och det är jobbigt som attan, men med fina sms lite här och där överlever jag detta också. Vissa löften jag har gjort kommer aldrig att brytas, inte ens tanken på att bryta dem kommer att tänkas. Mitt absolut vackraste.

---

Dålig stil, så många läsare men så lite respons.
Nu är jag förbannad.

Åker till Linköping imorgon, så hejdå!

Ny design. Eller, ny bakgrund och header. Designen är likadan.
Så, vad nu?

Åker till Linköping på Söndag, kommer hem den 19e. Håller på att sakna ihjäl mig.
Allt går åt helvete, köer som är för långa och folk som är för korkade för att inse att jag varit nykter i snart åtta månader och som inte vill förstå att jag tänker fortsätta på det spåret.

Men jag fick betyg i kurser jag trodde jag kuggat. Är så jävla bra att jag t.o.m får betyg i kurser jag inte visste att jag läst, då är man fan riktigt rad.

Ohwell, ska springa ner på lillänge igen och köpa det jag glömde bort sist och sen packa det sista innan jag tar paus vid mina Pink Floyd-DVD'er som jag älskar, och som jag kommer sakna under de två veckorna jag inte är hemma. Men jag kommer ha annat som väger upp med hästlängder.

Mjaaaa, ta med kameran ut också kanske.. Och förhoppningsvis kommer lillen ikväll också, och på tal om lillen ska ni få se en söt bild på oss två när han var här sist. Vi är söta och glada!