Jag hade glömt bort att Sundsvall kunde vara döden för själen. Eller så skyller jag på att jag slarvat med medicinen.
Medicinen.. Ja, det låter mer logiskt. Vi skyller på det.

Vad hände? När jag började åka till Sundsvall för sisådär fem år sedan så var det livat som fan, jag hade vänner överallt och vi hade sattyg för oss mest hela tiden. Nu finns här ingen, alla har flyttat, några har gått vidare till nästa liv, några sitter bakom lås och bom, vissa hör inte av sig längre eller så har jag tappat bort deras nummer. Just my luck, indeed.

Och mitt favorittak är täckt med snö, så jag kan inte ens sitta där och titta på himlen. Det är för kallt att gå till havet nu, speciellt när jag glömt min halsduk hemma.

Two weeks to go. Helgen kommer åtminstone lysas upp av gott sällskap, dumt att klaga i onödan har jag hört.
Popcorn och seriemördardokumentärer får duga tills vidare. Och jag kan ju faktiskt dricka vatten rakt ur kranen här.