Du bad mig beskriva frihet!
2010-06-07 
14:36:37 
Något individuellt, en plats eller tanke som varje man och kvinna har undangömd.
Jag sluter mina ögon, och rymmer iväg till min.
Fåglar som kraxar och berättar vad de sett.
Trädens grenar rör sig och lövens prassel viskar om historier.
Om man bara använder öronen för att lyssna är det oljud från fåglarna och oliv från grenarna.
Använder man hjärtat för att lyssna blir det vackraste utav musik blandat med vackraste berättelserna.
Mina kalla barfotafötter blir ett med gräset när jag springer naken genom gläntan och insuper den lätta luften.
Tårna har tagit en ljusrosa färg och de är så kalla att den domnande känslan sprider sig upp mot anklarna.
Det är precis så som det ska vara i min frihet.
Daggblöta vader och det doftar friskt som efter ett långt men stilla regnfall.
Det finns ingen tyngd i luften, inget tryck för bröstkorgen, inget som spänner i huvudet.
Luften har sådan låg densitet, det är via doft och känsla man fortfarande vet att den existerar.
Vinden sveper förbi och känslan utav den omfamnar mig när jag lagt mig på rygg i höggräset.
Jag fnittrar hejdlöst åt ingenting, lyckan kittlar på insidan och friheten är total denna stund.
I mina blodådror pumpas intryck av mina tidigare lyckostunder.
Vindälvor dansar på mina ben, dansar runt och runt.
Jag blundar och känner vindstegen, vingslagen och jag ser hur de glänser i midnattssolen.
Jag låter dem dansa.
Jag ler åt tanken, åt känslan.
Jag blev ombedd att beskriva frihet.
Här är min.
Jag sluter mina ögon, och rymmer iväg till min.
Fåglar som kraxar och berättar vad de sett.
Trädens grenar rör sig och lövens prassel viskar om historier.
Om man bara använder öronen för att lyssna är det oljud från fåglarna och oliv från grenarna.
Använder man hjärtat för att lyssna blir det vackraste utav musik blandat med vackraste berättelserna.
Mina kalla barfotafötter blir ett med gräset när jag springer naken genom gläntan och insuper den lätta luften.
Tårna har tagit en ljusrosa färg och de är så kalla att den domnande känslan sprider sig upp mot anklarna.
Det är precis så som det ska vara i min frihet.
Daggblöta vader och det doftar friskt som efter ett långt men stilla regnfall.
Det finns ingen tyngd i luften, inget tryck för bröstkorgen, inget som spänner i huvudet.
Luften har sådan låg densitet, det är via doft och känsla man fortfarande vet att den existerar.
Vinden sveper förbi och känslan utav den omfamnar mig när jag lagt mig på rygg i höggräset.
Jag fnittrar hejdlöst åt ingenting, lyckan kittlar på insidan och friheten är total denna stund.
I mina blodådror pumpas intryck av mina tidigare lyckostunder.
Vindälvor dansar på mina ben, dansar runt och runt.
Jag blundar och känner vindstegen, vingslagen och jag ser hur de glänser i midnattssolen.
Jag låter dem dansa.
Jag ler åt tanken, åt känslan.
Jag blev ombedd att beskriva frihet.
Här är min.
2010-06-07 
15:21:19 
