Med paranoida blickar som kartlägger varje liten rörelse runt om.

Registrerar varje människa och letar efter hotbilder.

Men finner bara orosmoment,

som egentligen bara är en del av en sjukligt misstänksam personlighet.

"They will scream for air, but their lungs will fill with blood"

Titta över axeln, det finns ingen fara där.

Det är rädslorna som styr hjärtats hårda slag och den häftiga andhämtningen.

Men skräcken tillåts härska, därför gör den det.

Tvinga blicken åt annat håll.

"It's mental baby, the deamons never existed."

Jag vet raring, jag vet. Det finns ingen logik i mina rädslor.

Men tänk om broarna går sönder under mina fötter.

Och vad gör jag om en beväpnad främling helt plötsligt börjar jaga mig?

Min paranoia och mani, existerar i allra högsta grad.

"But i won't let the fucking bastard control my life."