Som jag har berättat om förut så var min läkare en riktig knöl sist jag var i kontakt med henne. Tog bort de enda medicinerna jag kan sova gott på, lämnade mig med dubbel dos av skitmediciner som förstör mig och säger i slutet av mötet "hoppas du känner att du fått all hjälp vi kan erbjuda här!" och inte ens skickade iväg en remiss till vuxenpsyk som hon skulle, att hon lämnade mig mellan stolarna utan mediciner och dessutom inte ringde upp på avtalad telefontid.

Hon ringde imorse dock, tydligen så hade hon fel nummer i datorn och om hon hade läst igenom journalen så hade hon sett anteckningarna om varför jag ständigt byter nummer, för det står där.. trust me, jag har en kopia av allt som psyket någonsin skrivit om mig, liggandes.. (Jag funderar på att köpa en gul markeringspenna och markera ut allt hon behöver veta och ge henne bunten, för hon måste lära sig!)

Men nä, nu ska jag inte klaga mer. Jag är jättelycklig, hon skriver nu ut tjugo Zopiklon i månaden. Visst, det är inte ens i närheten av det jag behöver, men det är åtminstonde tjugo mer än jag har haft senaste tiden OCH hon skickade iväg en remiss så äntligen är saker i rullning, och det känns bra.

Jag frågade hur lång tid hon trodde det kunde ta, så jag vet ungefär vad jag borde förvänta mig (Och veta hur länge jag måste klara mig på lite mediciner, veta hur länge jag måste sitta och vakta telefonen.. Hur länge jag måste vara utan svar.. Note to self; du ska gå på optimistkurs asap)
"Det kan ta upp till, och mer än tre månader."

Så tre månader, ungefär. Jag fixar det här, right?
Tre månader.. det är rätt lång tid kvar, men det är iaf på gång. Jag är ett vrak, men ett lyckligt vrak för nu har jag äntligen fått det bekräftat, det är på gång. Nu kan jag andas ut och försöka igen.

Så jag är lycklig just nu och ikväll ska pappa komma och hämta mig så ska jag dit och låna en resväska och ta det riktigt lugnt, äta middag och bara sitta i soffan och flyta ut. Jag tänkte att jag skulle dammsuga idag, så jag drar fram monstret och när jag skulle resa mig upp efter att jag satt kontakten i väggen så blev jag helt svimmfärdig. Det svartnade för ögonen en sväng. Fan, jag hatar att vara sjuk!