Jag ljuger inte i mitt brev, jag skriver ner vissa egenskaper som jag har. Som jag vill marknadsföra mig med (Läs; mottagaren vill läsa)

Mina ord är sanna, mina goda egenskaper som jag präntat ner finns i mig och används flitigt. Men jag känner mig ändå falsk och oärlig. Som att jag tar en jättegammal, trasig, rostig bil och rollar den klarröd och försöker sälja den på blocket för 25.000Kr med rubriken "Väldigt fin, röd veteranbil!"

Det är sant för bilen är röd, jag tycker den är fin och den är en veteran. Men det är inte hela sanningen. Långt ifrån hela sanningen.

För helt ärligt, jag kan inte skicka in ett personligt brev som ser ut såhär:

"Hej kära rektor på valfri skola i landet

Jag heter Saivo, jag är 19 år och bor i lilla Östersund, Jämtland. Jag kan inte sova på nätterna, jag har ett hemskt humör som gör mina ögon kolsvarta av ilska ibland, jag är Bipolär och har Posttraumatiskt stressyndrom och äter mediciner för att få känna mig någorlunda normal. Fast det är jag ju inte ändå i andras ögon för jag älskar att hänga i krokar och se folk som blir skurna av vassa skalpeller för att skapa mönster i huden. Jag är helt galet fascinerad av seriemördare och är lite besatt av Charles Manson. Men annars gillar jag djur och är ganska snäll av mig.

Får jag studera hos er? Vill ni släppa in mig i era klassrum?

Får jag ens sätta min fot på skolområdet?

Tack på förhand

Med vänliga hälsningar

Saivo"

Det är klart att det här inte heller är hela sanningen. Det här är bara vad samhället skulle kalla min "mörka sida". Jag skulle säga, att det är en del av mig. Och jag vill framställa allt, om jag ska framställa någonting alls. Mina goda, glada, dåliga, elaka, skumma och konstiga sidor. För det är jag, en salig blandning av allt. Inte bara tre riktigt goda egenskaper.

Med mig - så får man allt på köpet.

Inte ens en cykel.

Mitt brev får kännas falskt, min utbildning är viktigare än vad jag känner. Men det är obekvämt, att bara pränta de finaste kvalitéerna jag har utan att nämna ett ord, så de är förberedda när de väl ser det.

I wont go Dahmer on their asses, just a bit Saivo.