I sommar kommer jag förmodligen bo på dessa möbler, jag älskar att äta utomhus och när det regnar kommer jag sitta där och kura med en kopp te så som det bör. För här kan jag trivas, på MIN balkong.

Pappa har även gett mig deras gamla diskmaskin som ska kopplas in så fort jag köpt ett diskmaskinsunderlägg (Eller vad fan det hette, något i den stilen var det nog) och jag känner att det inte saknas mer än lite tyger, nya tapeter och lite småfix med lister men det fixar jag med glasfiberspackel och vitfärg inom kort.

Det tog inte många månader att känna sig helt klar, men hemma kände jag mig redan första gången jag öppnade dörren.


Jag ska försöka se till att ta tummen ur och fota inne i lägenheten också här någon dag. Jag vet att jag har sagt det sedan jag flyttade in, men jag vill bara säga att jag inte har glömt bort det. Jag är bara så fruktansvärt lat på sådana saker. 

Men nu när inspirationen har återvänt så lär det nog bli lite enklare.

Jag har suttit i flera månader och tänkt att jag ska skriva det här inlägget men det har som aldrig blivit av, jag tog dock tummarna ur för ett par dagar sedan och fotade en del av min Pink Floyd-samling. Vissa saker kom inte med på bild dock, som min Dark side of the moon väckarklocka, min Syd Barrett-kalender, en T-shirt som min lillebror har lånat och ett shotglas som fungerade som blomvas åt vårens blåsippor när jag tog kort.

Men nu ska ni få se, min lilla samling som förhoppningsvis kommer växa mer och mer för varje år som går.

Pink Floyd Live at Pompeii

Pink Floyd live Shine on

The Pink Floyd & Syd Barrett story

Dark side of the moon kartongbit som satt på en av mina T-shirts pryder översta hyllan i mitt Pink Floyd-skåp

Pink Floyd The Wall

Pink Floyd Live Anthology

Dark side of the moon metallask

Två magasin med Pink Floyd på framsidan

Pink Floyd shotglas, fyra stycken (tre på bild)

Pink Floyd the illustrated biography

En liten Pink Floyd pin

Pink Floyd - Oh, by the way (mini LP replica box set) special edition (dvs, alla skivorna)

Roger Waters In the flesh - live

Dark side of the moon cigarettetui

Mina älskade röktofflor

The Wall T-shirt

The Division Bell T-shirt

Retro Pink Floyd T-shirt

Dark side of the moon T-shirt

Och avslutningsvis:

Min älskade Dark side of the moon-plånbok.

Jag ljuger inte i mitt brev, jag skriver ner vissa egenskaper som jag har. Som jag vill marknadsföra mig med (Läs; mottagaren vill läsa)

Mina ord är sanna, mina goda egenskaper som jag präntat ner finns i mig och används flitigt. Men jag känner mig ändå falsk och oärlig. Som att jag tar en jättegammal, trasig, rostig bil och rollar den klarröd och försöker sälja den på blocket för 25.000Kr med rubriken "Väldigt fin, röd veteranbil!"

Det är sant för bilen är röd, jag tycker den är fin och den är en veteran. Men det är inte hela sanningen. Långt ifrån hela sanningen.

För helt ärligt, jag kan inte skicka in ett personligt brev som ser ut såhär:

"Hej kära rektor på valfri skola i landet

Jag heter Saivo, jag är 19 år och bor i lilla Östersund, Jämtland. Jag kan inte sova på nätterna, jag har ett hemskt humör som gör mina ögon kolsvarta av ilska ibland, jag är Bipolär och har Posttraumatiskt stressyndrom och äter mediciner för att få känna mig någorlunda normal. Fast det är jag ju inte ändå i andras ögon för jag älskar att hänga i krokar och se folk som blir skurna av vassa skalpeller för att skapa mönster i huden. Jag är helt galet fascinerad av seriemördare och är lite besatt av Charles Manson. Men annars gillar jag djur och är ganska snäll av mig.

Får jag studera hos er? Vill ni släppa in mig i era klassrum?

Får jag ens sätta min fot på skolområdet?

Tack på förhand

Med vänliga hälsningar

Saivo"

Det är klart att det här inte heller är hela sanningen. Det här är bara vad samhället skulle kalla min "mörka sida". Jag skulle säga, att det är en del av mig. Och jag vill framställa allt, om jag ska framställa någonting alls. Mina goda, glada, dåliga, elaka, skumma och konstiga sidor. För det är jag, en salig blandning av allt. Inte bara tre riktigt goda egenskaper.

Med mig - så får man allt på köpet.

Inte ens en cykel.

Mitt brev får kännas falskt, min utbildning är viktigare än vad jag känner. Men det är obekvämt, att bara pränta de finaste kvalitéerna jag har utan att nämna ett ord, så de är förberedda när de väl ser det.

I wont go Dahmer on their asses, just a bit Saivo.