Jag vet inte alls vart jag ska ta vägen, hur jag ska sitta, OM jag ska sitta. Hur ska jag stå då? Vad ska jag säga? Vad är rätt och vad är fel?

Min kropp ger mig inga svar, förutom ökad hjärtfrekvens. Dunsdunsduns, i hela bröstkorgen. Hela jag är tokvarm, och obekväm i mitt eget skinn.

Jag har läst samma mening ett tjugotal gånger, inte ens böckerna lugnar mig. Pink Floyd i bakgrunden, till det brukar jag ju kunna sitta och flyta iväg på alla vackra toner. Inatt? Nej, inte ens det fungerar.

Vad är det som gör mig så förtvivlad i själen att jag inte ens kan ta det lugnt i mitt eget hem? Jag ser inte själv vad det är som ligger och gnager i kroppen på mig.
Sist det här hände, sist det här inte gick över.. Nej, det får inte vara!

Nu ska jag gå gropar och diken i mitt golv.