Start
Vad jag önskar att jag kunde skära ut känslor med sked ibland. Bara snärta iväg allt det jobbiga till någon mer passande plats. Typ sikta mot ett ingenting, ett stort svart hål så det bara försvann.
Jojo, men vad fan vore livet om det var enkelt någon gång.
Nej, det är nog dags att börja fokusera lite. Börja prioritera lite bättre, vad är det som är viktigt egentligen? Vad kan vänta till sen? Vad vill jag? Vad skulle bli bäst i längden? Och sen bara utgå ifrån det som är absolut viktigast att ta itu med. Jag känner att jag lägger lite koncentration överallt istället för all koncentration på ett ställe. Och det håller ju, ska ni se. Not!
Det ser inte ut att bli någon vila närmsta dygnet, så då begraver jag mig i WoW som vanligt. Det är ju så fantastiskt lätt att få till det här med rutiner, det där med sömn, det där med vila när kroppen oroar sig så mycket att den gör fysiskt ont, att jag blir öm i lederna och hjärtat slår så hårt att pulsen slår i gommen tills jag hostar. Och jag vet att det hade funkat om jag bara inte hade tagit bort sömnmedicinerna. Men nej, jag är fan på tok för tjurig för mitt eget bästa ibland.
Allt eller inget.
Nu kör vi!