Jag är på en väldigt konstigt plats just nu. Det är rörigt, men enkelt ändå.
Utan plan på vad jag ska göra i framtiden, jag vet inte längre vad jag ska utbilda mig till, jag vet inte hur jag ska lösa gymnasiebetygen, jag vet ingenting. Helt handfallen och förvirrad.

Utan plan.

Jag fick inte göra lumpen för min glutenintollerans, jag får inte plugga till behandlingsassistent för att jag har kontakt med psyket och nu har jag ingen mer plan för min framtid. Jag vet bara att jag behöver känna mig behövd, nödvändig. Inte bara som en börda för min familj, samhället och mina vänner. Jag vill också ge tillbaks, men från den här punkten vet jag inte riktigt hur jag ska göra för att det ska räcka till.

Visst, jag kan göra folk tjänster och finnas där när det behövs men jag vill göra något mer konkret. Ge råd som faktiskt förändrar, handlingar som vänder på liv. Rädda människor.

Men hur ska jag göra något för ett samhälle som inte vill ta emot min hjälp? För att jag räknas inte.
Som att mina knutna händer skulle ge mig mindre ångest.

Genom att hjälpa andra har jag alltid hjälpt mig själv, så vart vänder jag mig nu?
Vad kan jag bli, för att hjälpa andra så mycket som bara möjligt?