"Jag vill inte tänka framåt, men är livrädd för att fastna här"

Jag lovade att jag inte skulle sätta mitt liv på standby igen. Men nu sitter jag här, och fyller mina dagar med skola och WoW för att inte mista förståndet. Klämmer in en kopp kaffe och några cigg mellan det här också. Samma dagar, det enda som skiljer dem åt är drömmarna jag vaknar ur.

Jag har fastnat.

Om jag tar ett steg framåt, så kommer jag springa ifrån. Om jag tar ett steg bakåt, så är jag före min tid. Hur jag än gör, vart jag än står så kommer framtiden aldrig ha samma betydelse igen. Och det om något är en jobbig tanke.

Jag är ett hav.