Jag har hittat rätt. Årstiden som råder, styr mig i rätt riktning. Jag blickar uppåt, ler och känner mig kompletterad. Sällan jag skrattat så innerligt, som jag gjort idag. Tackar gud för det innerliga, tackar gud för vännen kär som metaforiskt kysser min kind och målar kors i mina handflator dagligen, som håller mitt huvud ovan ytan och lugnar med bokstäver. Jag är så tacksam, för i allt jag förlorat vann jag något som inte hittas överallt.

En stjärna, en innerlig själsfrände. En vän.
Med dennes peppande ord vågar jag fortsätta framåt, och gå mot det som är menat. Att aldrig växa fast, att aldrig stanna upp. Även om jag blickar tillbaks i saknad stundvis, så vet jag att nu är det nog. När stödet är det rätta, kan jag ignorera det faktum att jag blev underskattad och spottad på.

Höstens löv virvlar runt fötterna snart och jag vill bara virvla med i vinden. Med stjärnorna, runt om. Jag väntar på dessa mörka kvällar, och snart är mitt hår långt nog att klippas till en söt frisyr.
Jag kommer bli mysighet personifierad, denna höst, som varje höst.

Bloggdesignen skall ändras, så fort jag orkat ta ett nytt självporträtt som får duga.
Jag känner hopp, jag kan laga skadan som någon annan orsakade mig.
För jag, tror på mig själv och under de stunder jag tillfälligt tappar hoppet vet jag med mig - min stjärna tror på mig.