BlizzCon med Marcus, fett nice! Just nu är det live raid och jag questar i outlands på min hunter. Allt är som sig bör.
Kaffet smakade gott, mobsen dör som flugor, sällskapet är awesome och jag levlar på sakta men säkert mot 80.

I veckan blir det blodprover, röntgen och fler möten. Jag blir så trött på att behöva vara trevlig mot okända människor. Men det är ett nödvändigt ont, snart har jag en reglerad dos av medicinerna och slipper således blodproverna en gång i veckan, och efter röntgenplåtarna är tagna får jag veta om mina andningsbekymmer är på grund av något fysiskt och då är vi klar med de undersökningarna också.

Och ja, soc får jag väl lära mig leva med ett tag framöver. Men det lär ju bara bli en gång i månaden, och några samtal hit och dit. Och när Östersundsbostäder ringer blir jag bara glad, för då betyder det att jag har en lägenhet med mitt namn på dörren så fort inflyttningsdatumet är nått.

Jag måste köpa möbler.. Och snart fyller jag år, börjar känna mig gammal fast jag fortfarande är ung.
Hatar det här, men jag är så sjukt tillfreds med mig själv ändå!

Jag satte punkt för en era idag.
Från och med idag, kommer inte ett uns saknad flyta genom mina ådror.
Jag klippte alla band idag.
Och jag gjorde det - med ett leende på insidan.

För när jag skrek "Jag hatar dig, ditt as!" ut i tomma luften
Så insåg jag

Nu, nu är jag fri.