To lift stones
2010-10-15 
19:58:35 
Jag vet nu, vad jag har att luta mig mot. Jag vet också, att jag inte behöver det, men när det behövs finns det där. Jag är glad, innerligt glad och jag tackar gud för att jag får vara det.
Snart är det dags för eget boende, jag står först i kön hos Östersundsbostäder och jag behöver inte oroa mig för skolan då jag är sjukskriven ett tag framöver. Saker löser sig, och mitt i det här har jag sådan tur, att mina vänner står ut med mig, trots allt.
En fika idag, säkert fyra koppar kaffe, med Eddie, Maria och Ronny. Det var välbehövligt, och mycket trevligt. Det enda jag kan klaga på är väl egentligen senaste patchen till WoW som ställde till mitt liv online lite, men jag vänjer mig väl snart misstänker jag. Och om det är mitt största problem nu - då är det fan fint.
Jag kan bara luta mig tillbaks och le. Njuta av friheten.
Det var inte lång tid, men det satte en hel del i perspektiv.
Det var inte lång tid, men det satte en hel del i perspektiv.
Och på måndag börjar den långa resan av dosreglering och blodprover. I'm not amused, kanylrädd sate som man är.
Ja - Det är möjligt att vara ett stort fan av piercingar och ändå vara livrädd för blodprover.
Oh well, jag ska dricka en kopp te, ta kvällsmedicinen och börja tanka hem alla serier jag missat under tiden jag varit borta. Bye world - I love you!
2010-10-15 
20:46:50 
