Har jag svårt att andas för att jag tror att döden är här, eller tror jag att döden är här för att jag inte kan andas?
Idag har jag funderat på en sak. Tänk om Ödet gjort en miss? Tänk om jag inte är där jag ska vara just nu? Just denna stund. Jag kanske skulle varit född en dag senare, och därför är allt i obalans. Eller är obalansen en del av Ödets plan?

En sak vet jag nu klart. Den fråga jag ställt mig i många år, svaret på frågan är "Bagage."
Det är anledningen till allt, det är svaret på frågan angående meningen med mitt liv.

Jag ökar dosen på Tryptizol och hoppas på det bästa, annars får jag ta till Zopiklon ikväll trots att jag egentligen inte vill.

Majbrasan igår var fruktansvärt platt och tråkig. Elden doftade fel, som om någon kastat in en gammal och bortglömd möbel av plast. Röken var gultonad, felfelfel. Det var fullt med människor, men ingen kändes riktigt intensiv individuellt. Men i grupp blev det fruktansvärt starkt, jag kunde inte stanna. Det var obehagligt, vilket är tråkigt då jag älskar eld och doften utav den, och ljudet av knäppande trä. På vägen hem hörde jag en gammal vän skratta på håll, och jag frågade mig själv hur jag inte kunde höra det falska i skrattet när vi fortfarande talades vid. Jag borde fattat så mycket tidigare att människan skulle komma att gå mig bakom ryggen, tala om saker hon aldrig skulle talat om. Och hur korkat det är, att gå till min syster med informationen jag ber henne vara tyst om. Nåjo, det har gått både veckor och månader sedan sist och det känns inte ens lite tomt.

Men jag ska inte klaga, det regnade och jag kunde andas i några minuter.
Nu ska jag ta hand om saker, och dricka mer te.