Sex månader gott folk. Jag har inte varit full på SEX månader. Förstår ni hur jävla stort det är? Egentligen. De flesta brukar öka sitt alkoholintag när de fyllt 18, jag la av helt. Kanske det kan bero på att jag förlorat vänner till spriten, kanske för att jag druckit så mycket och så länge redan innan? Kanske att jag äntligen förstod att det låg ett problem bakom mitt alkoholbruk när jag helt sonika dök upp aspackad på skolan, eller då jag började morgonen med att dricka vodka. Som frukost.

Kanske det, eller så insåg jag bara att det smakade äckligt. Då jag ryser av doften på ytdesinfektionsmedel och handsprit, så kanske jag insåg att det inte var något liknande jag ville stoppa i kroppen längre.

Helt ärligt så vet jag inte vad det var som fick mig att ta steget, men jag är så glad att jag gjorde det. Jag har inte hamnat i några trubbel med brutna ben inkluderat sedan dess, och har inte heller suttit i knät på fler ärkefiender till min familj eller vänner, inte vaknat i några badkar med kängorna kvar på fötterna men skjortan spårlöst borta. Och dessutom mår både mitt psyke och min kropp bättre nu, än vad den gjorde då. Det svåraste med det här har varit alla som inte respekterat mitt val och försökt få mig att dricka.

"Men kom igen, fan vad tråkig du är!"
"Hur kan du vara nykter en kväll som denna? Det är ju fredag!"
"Släpp loss lite!"

Äh, fuck it. Jag behöver inte betala för att bli dum i huvudet när jag är alldeles galen utan kemikalier. Jag kan fira saker med en kopp te, ett skönt bad, en bra bok eller en fika med vännerna. Det finns substitut för alkohol, för min del. Hur andra väljer att tillbringa sina fredagskvällar bryr jag mig inte i, så läs det här inlägget rätt, jag försöker inte få någon att bli nykterist, jag förklarar bara varför jag är det.