Jag hittade lite gamla inlägg, på min gamla blogg.. Som jag glömt bort, och jag tänkte att jag skulle dela med mig av ord skrivna för inte så länge sedan men det beror på vad man jämför med, då jag lindade in allt i metaforer för att ingen skulle förstå. För att ingen skulle få komma mig riktigt, riktigt nära. Från tiden då jag inte vågade stå för den jag är, då jag var rädd för allt.

Vissa rädslor finns kvar, men jag gör framsteg varje dag. Och det ska ni ha i åtanke, att jag kämpar varje dag..


Det här skrev jag i början på 2009. Och ibland är det bra att gå tillbaks och läsa gamla texter, så jag vet exakt hur långt jag tagit mig på så kort tid.

"How to act and how to react?
Det är rätt svårt att urskilja vad som är rätt och fel när det inte längre existerar någon logik eller moral längre, det är bara en morbid, snedställd bild av det som borde varit en värld såhär efter man fyllt tio.
En sak vet jag och det är att mina tår har somnat och att ett piano spelar sakta i bakgrunden för att förstärka det jag tänker på just nu, vilket är hur tur med vänner jag haft senaste två åren.
Det kanske blir två saker, nu när jag tänker efter?
Eller kanske tre?
Hur som helst så får jag be om ursäkt, det har varit ett långt uppbehåll och mycket har hänt sedan sist, men det är väl så att när livet snurrar runt går det inte att stanna upp och skriva alls.
Men en liten tjänst vill jag be om, ta upp mig och håll mig till örat, lyssna på min metaforiska hjärtesång och gör det ett par gånger så ska ni se att jag också faller er i smaken på något vis!
Luras inte utav första intrycket, jag är egentligen bara blyg, liten och med okammat hår på insidan av kött och hud."

Idag kan jag bara minnas doften av mitt te, jag minns exakt vilken kopp jag drack ur och hur mycket mjölk jag hade i. Jag minns vilket märke mina cigg var av, jag minns hur tungt det var i bröstkorgen. Men det jag inte riktigt minns, är vad som snurrade i tankarna. Jag minns dock vilket låtval jag hade för natten. Ibland är mitt minne lite som det är, jag filtrerar ut det viktiga och minns mest bara de små detaljerna.