Jag vet inte vad som händer, det spritter lycka i kroppen på mig. Jag ler som en fjant åt små ögonblick som jag spelar upp om och om igen innuti mitt huvud. Jag är helt flängd, strupen knyts åt och jag vill gråta en skvätt, men inte för att jag är ledsen.

Vad hände? Är det här vårkänslor? Vad händer med mig? Hur fan botar man det?
Jag är inte van det här, jag vet inte hur jag ska hantera det eller hur jag ska reagera gentemot det. För mycket kaffe, för lite sömn, för mycket nikotin i kombination kan jag kanske skylla på, så jag i alla fall får en ursäkt. En anledning.

För utan svar på mina frågor, utan kontroll, utan koll. Då blir jag lätt sinnessjuk. Ångest och skit har blivit hemtrevligt, nu när det vänt på sig blir jag livrädd.

Nog om det, jag ska försöka börja thaiboxning så fort det går att lösa. För att få ur mig massvis med ilska som ligger och gror. Jag hade inte ens tänkt tanken, jag vet ju hur bra jag mår efter ett slagsmål, att det enda negativa är ångesten över att jag skadat en person som förmodligen inte var frivillig. Det handlar inte ens om våldet, det handlar bara om en ilskehantering, att få ur sig ilska. Att låta det explodera och rinna av, för som det ser ut nu går jag bara runt och bygger upp det, går runt och runt i lägenheten och kokar av ilska, tills jag träffar någon och målar då på ett flin.

Jag har problem, det sticker jag inte under stolen med. Jag har gjort ART, men kunde ändå inte lära mig hantera mitt humör. Man lever som man lär, misstänker jag. Att få sätta kroppen i rörelse, att få sparka på en mits, att få endorfinrus, att trötta ut musklerna. Jag tror det skulle göra gott, att mitt huvud skulle bli klarare i tanken och jag tror inte att det skulle finnas lika mycket ilska kvar i kroppen, att jag skulle bli from som ett lamm.

Att jag inte hade tänkt på det här övergår mitt förstånd, jag hade fått för mig att det inte fanns för flickor, men jag googlade lite igår efter att jag kollat på UFC, och insåg att jag är allt bra jävla blind som inte sett att det visst finns. Det finns MMA för flickor också, men jag vill inte ta mig vatten över huvudet, jag är bara en liten nörd utan muskler, dumt att hoppa in på något sådant utan någon som helst koll.

Men det känns bra, sjukt bra. Och jag får gå om tvåan i höst, förmodligen i samma klass som min lilla kusin också. Fan vad saker går framåt, känns det som. Sommaren kanske inte blir så pjåkig efter allt. Tom och ensamt kommer det bli, men jag kanske lyckas sysselsätta mig tillräckligt för att inte inse det.

Vad tror ni, kommer jag fixa thaiboxning?