Nu har jag och Felix varit och ätit på Shanghai, sen stack han iväg på sina fylleresor, och jag vandrade upp mot Biostaden i min ensamhet. Jag köpte en biljett till Shutter Island och satte mig ned, förväntansfull. Det var inte många år sedan jag läste boken, som filmen är baserad på. Och jag blev så chockad, boken blev inte slaktad även om jag hade valt en annan skådespelare till huvudrollen.

Shutter Island är en film baserad på Dennis Lehanes (En av mina favoritförfattare) bok Patient 67. Den handlar om en kvinna som har rymt ifrån ett mentalsjukhus, för kriminella, som är beläget på ön Shutters Island. Teddy Daniels (Leonardo DiCaprio) som är en kriminalkommissarie skickas dit för att leta reda på kvinnan.

Den var spännande, hade en väldigt bra story, den hade sina wtf-moments och det mesta som en bra film borde innehålla enligt mig. Jag kan inte göra mer än att rekomendera den starkt! Jag ger den 8½ av tio krokar!

Men genom hela filmen fick jag sitta på knäna, för att den fruktansvärt långa brudjäveln framför hade ett sådant behov av att sitta rak i ryggen med sin fula jävla lilla My-tofs mitt på skallen och dessutom luta sig åt mitt håll, så jag såg inte ett jota för hennes skalle. Sjunk ner som en säck potatis i biostolen, precis som alla andra! Jag gillar att se HELA duken. Jag önskade mig en motorsåg genom hela filmen.

Miffon som går på bio, klarar jag inte av.