Något som har irriterat mig mycket och länge är att många jag träffat tycks tro att jag piercar mig själv, och att jag piercar andra bara för att drömmen är att bli piercare och att jag har smycken i mitt ansikte.

Svar; Fuck no! Jag är inte så korkad att jag skulle utsätta mig för den risken, eller andra. För det första har jag ingen studio, med autoklav och inga sterilförpackade kanyler eller tänger. Jag har ingen som helst utbildning (Nu finns det inga piercingskolor direkt, men mina kunskaper eller förutsättningar är fortfarande inte tillräckligt bra för att jag ens skulle fundera på att att märka upp där en kanyl ska igenom.. inte ens rita med penna.. inte ens lite)

Jag erkänner, en gång när jag var 14 år försökte jag ta ett hål i örat på mig själv. Och jag lät också min vän pressa ett häftstift (Ja, ett såntdär platt och trubbigt) genom min läpp. Jag skäms för att hjärnan inte tänkte tillräckligt långt, jag skäms för att jag inte förstod hur fan det kunde slutat om jag inte hade tagit ut det där skitiga smycket och haft ett badrumsskåp med klorhexedin och jodopax till mitt förfogande. Jag är så lycklig för att ärrvävnaden inte blev värre, att jag inte fick en värre infektion än vad jag fick och att det i slutändan gick så bra som det gick.

Det finns inget värre än hemmapulare i mina ögon. Jag tänker på riskerna som "piercaren" utsätter sina "kunder" för, jag tänker på hemska infektioner, bristande skötselråd, jag tänker på bristen på A-N-S-V-A-R hos båda parter och jag skulle aldrig någonsin sätta mig själv eller någon i den situationen. Jag blir kränkt, när folk tror att jag skulle överväga det.
Att gå till en människa utan någon form utav kunskaper för att göra hål i sin kropp, i en miljö som förmodligen inte är direkt hygienisk är bara korkat när det finns riktiga piercare som har kunskaperna och förutsättningarna för att din piercing ska bli bra, och må bra. Resten är upp till dig, pillar du med skitiga fingrar och får en infektion så har du inte lyssnat på skötselråden och får således skylla dig själv.

Men får jag frågan "Kan du pierca mig?" en gång till så kommer jag förmodligen hugga en fyrtumsspik genom örat på personen för jag är less på att behöva förklara det här gång på gång på gång och hänvisa till en riktig studio, när blev folk så ansvarslösa gentemot sina kroppar? Skulle folket, som frågar mig detta, göra en operation hos en människa med rostig morakniv i ett smutsigt kök? Skulle människorna laga sina tänder hos den tonåriga pojken som extraknäcker på ICA? För mig är det precis samma princip, rätt folk till rätt uppgift. Och argumentet "Men det är så dyrt med studio, <insert random hemmapulare here> tar ju bara 150:-" är bland det mest korkade argumentet jag har hört, och jag får höra det för ofta. Man får, det man betalar för.

De gånger jag får frågan om jag har gjort mina själv, så tar jag det nästan som en komplimang, för ingen har finare piercingar än jag har, ingen har mer välplacerade och välstuckna hål, för Mattias äger och om folk tror att jag är så pass grym så tackar jag för det men det är inte jag som ska ha creds för det. Jag är enbart intresserad och har mina mål, jag skulle aldrig göra en piercing på mig själv eller någon annan så länge jag inte är rätt man (kvinna!) för yrket.

Återkom när jag fått min dröm att gå i uppfyllelse, återkom när jag kallar mig för piercare eller lärling.
Men tro inte att jag kommer sticka dig med en säkerhetsnål i mitt sovrum. Aldrig.

Jag upprepar mig, men det här verkar aldrig gå in så jag kan lika gärna säga det femton gånger till..