Nu sitter jag i soffan hemma hos systeryster och andas ut efter gårdagen. Vi var på Alice i underlandet och hade det jättetrevligt (Ska berätta mer om filmen, och biobesöket när jag kommer hem igen) och sen åkte vi hem. Mitt andra Hem, i soffan hos syster. Amöban Saivo, sovandes..

För det var precis vad jag gjorde, sov. Hela kvällen, hela natten och hela morgonen. Något i mig gick totalt sönder, jag hade ont i bröstkorgen, jag fällde några tårar utan att veta varför, jag höll på att brinna upp, huvudet dunkade och sen kom det där högfrekventa pipet i båda öronen, det vibrerade i huvudet och sen släppte allt, jag somnade.. och sov.. tryggt, vaknade i morse och allt var precis som det ska vara.

Funny that is. Jag känner mig lite som fågel fenix, när jag kraschar utan förvarning och reser mig upp direkt, och inte en skråma kvar. Som om mitt mående på något vis är som en av- och påknapp.

Idag ska jag hem och städa undan, tvätta kläder, diska och bara få bort allt jävla rat. Jag har varit sjukt orkeslös senaste veckorna, har bara kommit hem, kastat jackan på golvet och satt mig vid datorn, pratat med folk på flashback, läst trådar.. dövat min hjärna, av någon anledning. Så ska jag fundera lite mer, på om jag ska hoppa av skolan, försöka bli sjukskriven tills jag har fått reda på vad som är fel i mitt huvud och fått rätt hjälp eller om jag bara ska ta ett år ledigt, för det här fixar jag inte längre. Jag är så utmattad, jag har tonvis med saker att göra och jag orkar verkligen inte ta tag i något längre, vilket gör att jag bara hatar mig själv mer. Jag vill ju orka, jag vill fixa, jag vill funka och när det inte går, då blir saker bara tio gånger värre.

Och nu mummlar jag bara, igen. Helt i onödan.
Förlåt


Devinia, jag håller på med min utmaning, den var svårare än jag trott. Men 5/7 är avklarade, håll ut! <3
och tack för länken, jag ska kolla upp när jag kommit hem, och förmodligen bli fattig!