"my hands searches for your hand, in a dark room. I can't find you. Help me, are you looking for me?"

Ingen stress Saivo. Allt i sinom tid, låt allt bara få blåsa över. Låt människor växa upp och finna det du redan funnit. Du kommer inte, någonsin, bli av med minnet, doften och känslan av det. Det är inpräntat och försvinner inte, håll det inte krampaktigt hårt, det.. Försvinner.. Aldrig. Hur du än gör.

Rösten i mitt huvud, mig själv, jag har rätt.
Allt har sin tid, den har bara inte kommit ännu, det kommer. Du kommer bli sedd, för den du är och det du alltid kommer vara.

Noir Desir säger det så bra "I'm lost but I'm not stranded, yet." och jag borde försöka se det också.

Imorgon är det skola, klockan är snart två och jag har inte somnat ännu, vi ska upp klockan sex och börja härja. Och sen ska jag till min nya läkare på hälsocentralen 14:30 också. Jag är nervös men hoppas på att hon faktiskt ser behovet, och att jag inte bara försöker få mediciner för att knarka på kvällarna. Jag behöver min sömn, jag måste ha mina mediciner, då det inte finns någon annan lösning på problemet (Trust me, vi har testat allt..)

Men då människor är fördomsfulla as, och jag har snaggad skalle och piercingar i hela ansiktet vet jag inte riktigt hur jag kommer bli bemött, det är antingen det ena, eller det andra. Kommer hon se mig som ett knarkande freak of nature, eller kommer hon se mig som den jag är? Nervös, stress, nervös och.. ja, det lär bli utebliven sömn inatt också. Nedrans bananer!

Jag ska lägga mig nu, tänka på alla fina komplimanger jag fick igår. Jag ska tänka på det.. Försöka se det.