Det är första julen iår.
Min egna jul, i mitt hem.

Jag älskar alla "första" som jag har haft och kommer ha här framöver.

Som idag - Första gången jag tittar på TV i mitt hem. För nu har jag en antennkabel, tack vare min fantastiske far som också fixade min favoritlampa.
Han limmade ihop den, och bytte från thailändsk sockel till svensk standard, vilket innebar att han fick dona och bygga om skiten. Sen gjorde han den stabilare också.

Min pappa - ÄGER!

Så jag gick hem, de hela tjugo metrarna och hängde upp gardiner i köket.

Min fantastiska karl hjälpte mig (Läs; Gjorde hela arbetet själv!) med att flytta byrån och TVn till rätt ställe innan han åkte iväg.

Nu sitter jag här, borde egentligen göra både det ena och andra.

Men jag tror faktiskt jag startar min tv, kokar en kopp te, lägger mig i sängen och somnar där.
Jag är trött, och imorgon måste jag julhandla.



Jag känner mig nöjd, så fruktansvärt jävla nöjd med livet.
Visst, saker och ting skiter sig, min mobiltelefon är på vift, jag missar möten och har ingen koll på någonting.
Men mitt i allt kaos, sitter det en flicka som bara ler. Det är såhär det ska vara, i bröstkorgen.

Jag kan inte längre stava till riktigt trassel.