Idag har det varit en sjukt bra morgon. Jag vaknade relativt utvilad trots bristen på mediciner, fyllde lägenheten med kaffedoft och ljudet av Placebo och Pink Floyd. Jag log, flamsade runt och hoppade in i duschen, stod där lite för länge så kroppen blev hur torr som helst. Donade med den jumboinfekterade läppen och satte en retainer i näsan.

Jag har inte en synlig piercing i ansiktet. För pluggen gjorde jag mig av med igår, har downsizeat ganska bra senaste dagarna och målet är att komma ner till 1,6mm igen.
Lugn folket, jag har inte ångrat mig! Men i framtiden när jag ska plugga till undersköterska kommer det innebära praktik på sjukhus, vilket betyder inga smycken. Så jag får helt enkelt ha tålamod och vänta, om jag vill utbilda mig. Vilket på sina sätt verkligen suger, men på andra sätt är det så sjukt logiskt. Jag förstår så väl varför det inte är tillåtet med smycken inom sjukvården, det säger sig själv. Så tålamod. Fan

Hur som helst, ikväll ska jag på Folkets hus och lyssna på poesi, jag ska suga åt mig inspiration i mängder så jag kanske äntligen får skriva något. Kanske, med lite tur, får damma av kameran och göra något kreativt. Jag känner att jag är på väg upp från min långa svacka igen, jag har hopp om framtiden och jag ler i smyg.

Skönt, så jävla skönt.

Var till och med ut på krogen igår med lite vänner, träffade jättemycket folk och dansade till skitdåliga klassiker. Det gjorde inget att en skitfull kille bjöd upp mig till att dansa bugg av alla danser, så har jag inte rört kroppen sedan jag var 13 år och blev tvingad till danspatrullen av mor. Men jag hade kul, jag skrattade och var nyktrast på hela stan. Jag njöt av varje skratt, träffade ett gammalt spöke som gjort mig illa och jag fick hämnas där också. Jag äger, jag är glad.