Lyckofnitter
2010-04-28 
07:35:40 
Jag sitter och lyssnar på Korn, dricker lite te och röker en john silver framför datorn. Jag har inte längre några direkta problem med min andning.
Igår hade jag som sagt ett läkarbesök. Ny läkare, ny avdelning, allt nytt. Men dra mig baklänges vad fruktansvärt bra det gick. Min läkare listade ut, på 45 minuter, vad Barn och Ungdomspsyk misslyckats med i typ 12 år.
Tre preliminära "diagnoser", så här långt.
Jag fick en remiss till enheten för ångest-trauma, och väntar på tid där. Och först då kommer det väl svart på vitt, men det känns skönt att äntligen vara i händerna på människor som inte är knölar.
Hur som helst fick jag nya mediciner, något som jag ska testa i några månader. Den nya heter Tryptizol och har fler biverkningar än vad jag tidigare sett. Men jag kanske har tur och slipper allt, hur som helst är det värt att testa.
Det här känns riktigt dåligt och riktigt jävla bra. Jag är kluven, men jag är lättad att det äntligen är på väg åt det bättre.
Mitt silverkors är äntligen hos mig igen. Jag trodde det försvunnit för evigt, men jag hade glömt det i Piteå och världens vackraste Nille skickade det till mig. Hade jag tappat bort en släktklenod från den delen av familjen ingen vet något om, så hade jag blivit förstörd. Det är tradition att äldsta barnet får korset vid konfirmation, och jag har haft mitt runt halsen nästan varje dag ända sedan dess.
Hur som helst, det är hemma nu, jag får äntligen hjälp och mediciner. Så idag tänker jag våga mig ut på stan och fika med Petra. För jag känner att jag kommer fixa det, för idag kan inget göra mig illa.
Igår hade jag som sagt ett läkarbesök. Ny läkare, ny avdelning, allt nytt. Men dra mig baklänges vad fruktansvärt bra det gick. Min läkare listade ut, på 45 minuter, vad Barn och Ungdomspsyk misslyckats med i typ 12 år.
Tre preliminära "diagnoser", så här långt.
Jag fick en remiss till enheten för ångest-trauma, och väntar på tid där. Och först då kommer det väl svart på vitt, men det känns skönt att äntligen vara i händerna på människor som inte är knölar.
Hur som helst fick jag nya mediciner, något som jag ska testa i några månader. Den nya heter Tryptizol och har fler biverkningar än vad jag tidigare sett. Men jag kanske har tur och slipper allt, hur som helst är det värt att testa.
Det här känns riktigt dåligt och riktigt jävla bra. Jag är kluven, men jag är lättad att det äntligen är på väg åt det bättre.
Mitt silverkors är äntligen hos mig igen. Jag trodde det försvunnit för evigt, men jag hade glömt det i Piteå och världens vackraste Nille skickade det till mig. Hade jag tappat bort en släktklenod från den delen av familjen ingen vet något om, så hade jag blivit förstörd. Det är tradition att äldsta barnet får korset vid konfirmation, och jag har haft mitt runt halsen nästan varje dag ända sedan dess.
Hur som helst, det är hemma nu, jag får äntligen hjälp och mediciner. Så idag tänker jag våga mig ut på stan och fika med Petra. För jag känner att jag kommer fixa det, för idag kan inget göra mig illa.
2010-04-28 
12:59:08 
