Saivo - The future aint what it used to be -

Järngänget is no more.

2010-04-30

02:30:55

Allmänt

1 Kommentarer + Permalink

Jag vill ha fara. Adrenalin som pumpar runt, det där suget i maggropen när de skarpa blå ögonen riktas mot en och säger "Ta om det där, om du vill dö." innan jag ler och säger "Ta det lugnt, du vet att jag inte menar illa" och med de orden lyfter upp mig i sin famn och låter mig sitta där. För att det är farligt. För att jag vet att han älskar mig, så vet jag också att han aldrig skulle skada mig. Men han är farlig, så det är perfekt.

Jag har inte hört något från honom på år, på flera år. Men idag fick jag ett sms. Välkommen tillbaks i mitt liv, jag har saknat mina grabbar. Även om det bara är en som är vid liv idag. Två omkom under åren vi inte talats vid. Jag tar det inte så hårt som jag kanske borde göra. Mina karlar, jag hade väntat mig detta.

Men tack M, för att du överlevde och hörde av dig. Jag lovar att hälsa på, i framtiden. En stund.

Och som en liten hyllning ska jag länka er låtar, våra låtar. Järngängets låtar, som vi sjöng och skrek efter slagsmål, efter fester och på fester. Vi vrålade dessa tre vart vi än var, och vad vi än gjorde.

Blood Upon the Risers(Gory Gory What a Hell of a Way to Die)

Dead Kennedys-Too Drunk To FucK

Skrewdriver - Pulling On The Boots
(men vi sket i de rasistiska verserna.)

Jag kommer aldrig glömma när jag vaknade en morgon, när ni stod i eran fula vita pickup, sjöng ur en megafon "Åh Sandra (Jag hette det då) kom ut till oss, vi har suttit på kåken och väntat på dig!" och jag fick fly ut, sa till mor att jag snart skulle vara tillbaks, men jag blev frivilligt kidnappad till någon fest ute på Alnö som fortsatte i två dagar.

Jag kommer aldrig glömma när jag fick min käke slagen ur led, och M skrattade åt mig för att jag blev blankögd när jag knäckte tillbaks den. Men jag kommer inte heller glömma att jag fick min hämnd helgen efter då M bölade som en skolflicka när vi hjälptes åt att få hans axel på rätt plats igen.

Jag kommer alltid minnas när vi hamnade i slagsmål utanför 360 i Sundsvall, med random personer.
Jag kommer aldrig glömma järngänget. En period i mitt liv, fyllt med våld, kärlek och massvis med skit.

Men till er två, ni som inte klarade er. Jag hoppas ni dog lyckliga och jag hoppas vi ses i något liv efter detta, under andra omständigheter.

Vila i frid, jag kommer sakna mina vapendragare.

Det är alltid trist när människor som betyder nånting för en plötsligt rycks bort så där helt abbupt Frågar man mig så anser jag att man dör när det är dags för en att dö och vi kommer alla att ses på andra sidan där vi alla är rika och berömda.

Sen måste jag tacka för att du la upp Blood on the risers. Jag har i en halv evighet velat höra hela men aldrig hittat den, att googla på "gory, goryh.." hade faktiskt inte ens börjat att slå mig

Kärlek till dig! Du knäcker! <3