Gamla foton får nytt utseende i Lightoom 3 denna natt. Ångesten kryper i kroppen på mig, jag kan inte tala. Vill inte försöka, håller hårt i minnen. Väntar på någon form av förändring, att någonting skall trilla på plats eller trilla ur led. Vad som helst, bara någonting sker, för såhär kan jag inte fortsätta.

Två dygn av konstanta myrkryp längs ryggraden i rent obehag, tankar som gnager sönder kraniet inifrån och ut. Bara för att de kan, bara för att jävlas. Allt detta är helt taget ur tomma luften, jag har ingen som helst anledning till att må som ett vrak, men jag hatar mänskligheten.
Jag mår illa av blotta tanken på all form utav fysisk kontakt med verkligheten. Låt mig fly, låt mig flyta bort och aldrig någonsin mer stiga upp till ytan igen.

Om jag bara kunde andas riktigt.
But I can't question God's plan, I'm just a small part of something much bigger.