Jag är sådär orättvist trött. Klev upp för en halvtimme sedan, och ska promenera mot psyket om en timme. Men tre koppar kaffe senare så lyckas jag åtminstone tänka någorlunda rakt.
Åh, vad jag egentligen inte orkar gå, och jag orkar egentligen inte prata med någon jävla terapeut, men det är för det bästa och även om jag tycker att det går skitbra nu, så behöver jag nog ändå en kontakt ett tag till.
Det känns bara så meningslöst.

Sitter och tittar på ett avsnitt av Simpor och Grodfötter, lyckades få tag i den underbara serien efter många års sökande. Har googlat mina fingrar blodiga, letat i forum, startat trådar, frågat människor och mailat SVT ang det barnprogramet. Så fick jag ett mail av en gammal vän på facebook, som säger att han fått tag i hela serien och jag dansade skrattande omkring i lägenheten i timmar.

Så lycklig. Min barndomskärlek Smorr.
Jag fnittrar och klappar händerna när jag ser avsnitten, det är så fantastiskt. Underbara SVT-produktion från 90-talet. Programet som satte en hel generation i skräck, och mig i kärlekstrans (såklart.)