Nu är jag tillbaks på den där punkten igen, där jag inte kan andas. Då jag konstant suckar för att få nog med luft i lungorna. Nu är jag tillbaks på den här punkten igen, när jag mår illa av allt jag äter. När jag lägger mig i sängen fullt påklädd, med dubbla täcken och ändå fryser.
Jag har huvudvärk. Vätskebrist skulle jag tro. Filmerna jag försöker titta på, de fladdrar bara förbi medan min blick fastnar på texturen i min egen tapet. Kan inte koncentrera mig, kan inte tänka på annat.

Ord sagda, inte alla var rättvisa och jag önskar jag kunde ta tillbaks några. Bakfull som jag förtjänar också, gick ner på Dalwinnies och drack massvis. Betedde mig som ett jävla as, blev destruktiv och sket i alla konsekvenser, sket i allt. Verkligen allt!
Shot efter shot, flaska efter flaska. Klunk, klunk, klunk och sen var det kört. In i dimman, jag vinglade fram och jag sluddrade vid tal. Och det krävs en hel del för att få mig till den punkten, det märks inte så väl på mig om jag bara är normalt full. Ramlade t.o.m in i en buske, och ramlade på golvet när jag kom hem.

"We all recognise that I'm the problem here."

Nej, jag tänker inte gnälla mer. Det får fan vara nog, det är min egen shit som jag själv får hantera.

Seriemördare, det får rädda mig framöver.. Som vanligt