Första snön idag. Täckbyxorna åkte på, barnet i mig kom fram och jag sprang ut och dansade bland snöflingorna, jag åkte rumpkana ned för kullar. Jag var lycklig, eufori. Lillen fotade min lycka, mina barnsliga påhitt innan vi gick på macken för att köpa mjölk till kaffet.

Jag älskar vintern
Nu kanske jag kan andas.

På väg ut. Can't wait!

 

Haha, som jag sa.

Like a child!

 

Jag är så jävla kär i mina täckbyxor.

 

Att posera är bevisligen inte min starka sida.

Men jag var lycklig - det som räknas.

 

Herre på täppan!

 

Åka ned på rumpan, fnittrandes.

 

This is my happy face!

 

Nåväl, vem vill vara vuxen hela tiden?

 

Älskade lillebror, världens bästa!

Vad skulle jag göra utan familj?

<3