Aldrig trodde jag att det skulle göra fysiskt ont att vara handlingsförlamad och hjälplös. Jag skyller på tröttheten. Och kanske bristen på koffein.

Så en snabb fråga, har känslor någonsin gjort någon nytta? Egentligen, det känns som att det bara ställer till med mer oreda än vad jag är van. Och hur återgår man till det hårda, bittra men ack så simpla?

Where to go from here? Jag har slut på cigg snart också, och jag orkar nog inte gå på coop..
Must sleep, must do this, must do that.. Jävla måsten, jävla krav, jävla skitliv.
Jävla allt.

Far åt helvete, med allt. Just nu, helst igår.

Det känns som att jag slösat bort massa energi genom att styra upp saker, när det var så enkelt att kravla på botten i min ensamhet. Ju högre jag klättrar, desto hårdare måste jag ju falla.. Right?